- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
492

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pommerska kriget och Hattpartiets fall - Pommerska kriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


När uppbrottsorden till det nya kriget kom, var det också
många av befälet, som visade sig misslynta över att bli
ryckta från det lugna livet på boställena. Flere av dem
begärde tillåtelse att få stanna hemma i Sverige — »för sin
timliga välfärds skull», såsom motiveringen ofta lydde.
Och då en sådan ansökan naturligtvis ej kunde beviljas, var
det en och annan, som icke skämdes för att begära avsked.
Ja det fanns de, som voro självständiga nog att helt enkelt
trotsa uppbrottsordern och stanna hemma. Mot dem fick
regeringen ta i med hårdhandskarna.

Inom den civila ämbetsmannakåren voro tjänsteköp
däremot förbjudna. Men vad lagen förbjöd och Kungl. Maj:t
icke ägde makt att tillåta, det kunde dock ske med riksens
ständers medgivande. Det må vara nog med ett, men ett
dråpligt exempel på, i vilken grad ämbeten kunde betraktas
som handelsvara. Under förebärande av sjuklighet och snart
förestående död hade en revisionssekreterare Silfverskiöld
skaffat sig ständernas tillåtelse att bortackordera sin syssla
åt ett hovrättsråd, som i sin tur skulle avstå sin befattning åt
en häradshövding, vilken skulle få till efterträdare en
arkivarie i hovrätten. En månad därefter begärde samme
Silfverskiöld att få ackordera sig till landshövdingeämbetet i
Halland och erhöll ständernas samtycke därtill. Varefter han
befanns äga livskrafter nog att i tio år bekläda
landshövdingeposten och i andra tio år presidentskapet i Göta hovrätt.
Till den grad uppiggad måtte den dödssjuke mannen ha
blivit genom de lyckade affärerna med sin statstjänst.

Till belysning av hur höga vederbörande förhöllo sig mot
officerare, som utmärkte sig i fält, må i detta sammanhang
anföras ett typiskt exempel, som visar, hur djupt rotade
tjänstebetänkandets allena saliggörande befordringsgrundsatser
voro. Det gällde en underlöjtnant Ehrenhjelm vid
artilleriet, vilken utmärkte sig vid försvaret av Peenemünde
skans i mars 1758, varunder han blev svårt sårad i huvudet
och skadad i ena ögat. Mannens befälsegenskaper voro av
överlägset slag. Genom sitt oförfärade mod under
bombardemanget och sin outtröttlighet i försvarsarbetena men ej
minst genom sitt glada humör hade han gjort sig till den grad
omtyckt av sitt folk, att en gång, när en granat föll ned
bredvid honom, kastade sig de soldater, som stodo närmast,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0498.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free