Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pommerska kriget och Hattpartiets fall - Pommerska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till högste befälhavare över den svenska fältarmén utsågs
fältmarskalken von Ungern-Sternberg, samme man som
var lantmarskalk på 1742-43 och 1746-47 års riksdagar. Han
tillhörde Mösspartiet, men det var just ett skäl för regeringen
att lägga ledningen i hans hand, ty därigenom gav man
krigsföretaget sken av att vara höjt över partistriderna.
Ungern-Sternberg hade redan som sjuttonårig gått i fransk
krigstjänst och senare i holländsk. Efter att ha kämpat i spanska
tronföljdskriget hade han återvänt hem och just kommit
lagom för att få anföra en skvadron i slaget vid
Hälsingborg. Hans riksdagsmeriter hade påskyndat hans militära
befordran.
Ungern-Sternberg var en redbar och plikttrogen man, men
han var nu gammal, 68 år, och saknade den fasta
beslutsamhet, som en härförare måste äga. Ängslig, som han var, för
blivande efterräkningar, sökte han överflytta så mycket som
möjligt av ansvaret på krigskonseljerna, med vilka han
ideligen rådgjorde. Det har sagts om honom, att han visst inte
saknade huvud, men att han med tanke på Lewenhaupts och
Buddenbrocks öde i föregående krig ständigt var intagen av
fruktan att förlora detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
