Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pommerska kriget och Hattpartiets fall - Pommerska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hemma på Barsebäck smidde den gamle fältmarskalken
om sitt svärd till en plogbill. Här var han den driftige
lanthushållaren och den gode husbonden för sina många
underlydande. När han övertog Barsebäck, var godset fullkomligt
i lägervall, och Barsebäcks bönder hade genom fattigdom
och vanvård blivit så förvildade, att de nära nog ansågos som
rövare och skyddes av sina grannar. Men Hamilton var
mannen att rycka upp dem. Bland förbättringar, som han
införde, var väl ingen så betydelsefull som den, att han lärde
den skånske jordbrukaren att dika sin jord. Hans egna
bönder tyckte, att det var ett onödigt arbete. Men det hjälpte inte:
med lock och pock drev han det därhän, att sten bröts och
diken grävdes, och snart blev det påtagligt för alla, att
arbetet lönade sig.
Det blev nu också annan pli på hans underlydande, ty
Hamilton var mycket mån om att hålla dem till gudsfruktan
och goda seder. På många sätt visade han sig omtänksam
om bönderna. Så kunde han aldrig tåla det oskick, som de
skånska herrskapen gjort till vana, att låta skjutsbönderna
stå med sina hästar och vänta på dem kanske hela dagen i
avvaktan på att de höga herrarne och damerna skulle sluta
ett spelparti eller andra nöjen. En gång, när han hade besök
av landshövdingen, gjorde denne på samma sätt. Hamilton
hade tagit avsked av sin gäst och gått ut för att se på
höbärgningen. Men när han efter flera timmar kom tillbaka, fann
han de kronobönder, som skulle skjutsa landshövdingen, stå
där ännu med sina hästar, som höllo på att försmäkta i
solgasset. Då förlorade Hamilton tålamodet och ropade: »Par
Dieu[1], min vän! Människor och djur ropa hämnd till
himmelen. Är det anständigt för en landshövding att så röva
ifrån bonden en dyrbar skördedag? Res eller bliv kvar, men
förlossa det arma folkets träldom!» Det lär ha haft kraftig
verkan ej blott för tillfället utan också för framtiden.
Hamilton var också känd som en mycket stor ekonom.
När kaffeförbudet kom, blev han glad, ty han tänkte på hur
mycket som skulle sparas in i hushållet på Barsebäck, och
försökte också strängt genomföra förbudet i sitt hus. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
