Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pommerska kriget och Hattpartiets fall - Pommerska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Expeditionen till Usedom och Wollin har ansetts som
svenskarnes lyckligaste krigsföretag under pommerska kriget.
Förutom de båda stora öarna hade de bemäktigat sig bortåt
1,750 fångar, 130 kanoner och så gott som hela den preussiska
krigsflottan. De behärskade nu Stettiner Haff och kunde
därmed hålla Stettin i blockad.
I sina skrifter omtalar Fersen, att »under expeditionen till
Usedom och Wollin kommo flera märkliga drag av den
svenska soldatens lynne i dagen. Under striden uti Stettiner Haff
ville kapten Ruthensparre låta utdela brännvin åt de
soldater, vilka rodde galärerna, men dessa avslogo det under
yttrande: ’Vi skola först slåss, och sedermera skola vi, med
Eder tillåtelse, supa.’ Hela den preussiska eskadern blev
tagen, men ingen enda man eller ekipage blev plundrat.
Vid Wollin, där anfallet var häftigt och staden med storm
erövrad, ägde ingen plundring rum, ehuru överstelöjtnant
Pechlin lovade det åt Jönköpings regemente. Men efter två
timmar hade Älvsborgs och Jönköpings regementen, som
skulle bevaka staden, till den grad tagit sig till bästa av starka
drycker, att greve Posse, som var kommendant, såg sig
tvungen att begära 200 man ifrån lägret för att vaka över
stadens och garnisonens säkerhet.
Tre soldater av Jönköpings regemente voro inkvarterade
hos en fattig arbetare, som födde dem på sitt sätt men mycket
illa. Soldaterna, utledsna på att två gånger dagligen äta
torra äpplen eller plommon med bröd, förebrådde värden detta
på soldatmanér och gjorde anspråk på att bliva bättre födda.
Värden förde dem då till sitt skafferi och visade dem gråtande,
att han för underhållet av sig och de sina ej hade annan föda.
Soldaterna gräto över hans elände och delade med honom
sin sold utan att vidare beklaga sig eller ens begära ombyte av
kvarter.
Det finnes en förträfflig tåga uti den svenske soldatens
lynne. Grunden för allt det ärofulla, han uträttat under den
store Gustav Adolf samt den tionde, elfte och tolfte Karl,
finnes hos honom ännu, men han bör ledas och få utveckla
sina goda egenskaper på ett helt annat sätt, än den nuvarande
styrelsen går till väga.»
Under tiden hade Lantingshausen med huvudarmén gått
över Peene och framryckt halvvägs mot Stettin. Sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
