Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pommerska kriget och Hattpartiets fall - Pommerska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erövringen av Usedom och Wollin lyckligen blivit fullbordad,
skrev han till den ryske överbefälhavaren Soltikov och
föreslog honom en belägring av Stettin med gemensamma krafter.
Tillfället syntes ovanligt gynnsamt, ty Soltikov hade nyss
tillfogat Fredrik ett förkrossande nederlag vid Kunersdorf
nära Frankfurt an der Oder. Natten efter slaget genomlevde
den store konungen de fruktansvärdaste stunderna i sitt liv.
Han skrev till en av sina ministrar i Berlin: »Min olycka är,
att jag ännu är vid liv. Av en armé av 48,000 man har jag
ej 3,000 kvar. I det ögonblick jag skriver detta flyr allt —
jag är icke mera herre över mitt folk. Följderna av slaget
skola bli värre än slaget självt. Jag har inga hjälpkällor
mer, och sanningen att säga anser jag allt förlorat. Jag skall
aldrig överleva mitt fäderneslands undergång. Farväl för
alltid!» I denna stund hängde det på ett hår, att Preussens
störste konung tillgripit den lilla flaska, som han vid något
föregående tillfälle visat en förtrogen såsom sin sista resurs.
Med sin underbara själsspänstighet ryckte den store
konungen dock snart upp sig ur denna förtvivlans domning,
samlade spillrorna av armén och beredde sig att avvärja
dödsstöten. Men den kom aldrig. Ryssar och österrikare
misstrodde varandra och arbetade för var sitt speciella mål.
Soltikov förklarade, att hans trupper voro så medtagna efter
striderna mot preussarne, att han måste gå i vinterkvarter.
Och så drog han sig tillbaka österut. För Lantingshausens
plan på att belägra Stettin hade han under sådana
förhållanden ingen lust.
Konung Fredrik fick således andrum och kunde tänka på
Pommerns försvar. Han sände dit en mindre styrka under
befäl av general Manteuffel, en framstående och beprövad
krigare. Det var visserligen blott 4,500 man, men några av
preussiska arméns allra bästa regementen voro med, bland
dem Bellings berömda husarregemente, som sedan fick det
stolta namnet Blüchers husarer efter Napoleons besegrare,
den berömde »marskalk Vorwärts[1]» såsom Blücher kallades.
Blücher gjorde för resten sina första lärospån på krigarbanan
i svensk husartjänst just under pommerska kriget. Han
tillhörde nämligen en gammal pommersk släkt. Vid en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
