Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pommerska kriget och Hattpartiets fall - Pommerska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fäktning under 1760 års fälttåg mellan Bellings husarer och svenskt
kavalleri blev den blott 18-årige ynglingen tillfångatagen.
Trots sin ungdom kämpade han som ett lejon. Men en
preussisk husar, som såg, vilket barn han hade emot sig, hittade
på att skrämma ynglingen. Mannens vilt växande, toviga
hår och skägg gåvo honom redan i och för sig ett utseende, som
kunde göra en ovan mörkrädd. Kom nu därtill, att han
tog på sig en skräckinjagande människoätarmin och störtade
emot Blücher, vrålande: »Pojke, jag ska äta upp dig», så är
det inte att undra på att ynglingen inför detta kannibaliska
ursinne för ett ögonblick bragtes ur fattningen, glömde att
försvara sig och lät sig tillfångatagas. Senare övertalade
Belling honom att taga avsked ur svenska armén och gå i
preussisk krigstjänst, där hans militära snille fick ett
svängrum, som det aldrig kunnat få under Sveriges fanor.
Det Bellingska regementets chef, överste Belling, räknas
bland dem, som bragte det preussiska husarvapnet till den
höjd av fulländning, vartill det kom under sjuåriga kriget.
Han hade tagit en ärofull del i striderna mot både österrikare
och ryssar och var nu själv med i Pommern.
Tack vare sitt överlägsna kavalleri voro de fåtaliga
preussarne i stånd att ideligen hålla sina fiender varma. Vid första
sammanstötningen mellan svenskt kavalleri och de Bellingska
husarerna slogos de våra duktigt, men man fick vid detta
tillfälle en ny bekräftelse på den dåliga beskaffenheten av
svenska rytteriets vapen. Värjorna voro för korta för stick och
för svaga och lätta för hugg, och klingorna brötos av under
handgemänget, så att många av ryttarne återkommo till
lägret med bara stumparna.
Vid vinterns annalkande drogo sig svenskarne tillbaka från
preussiskt område och intogo vinterkvarter, denna gång längs
gränsen till preussiska Pommern och Mecklenburg. Denna
spridda förläggning inverkade fördelaktigt på hälsotillståndet
bland soldaterna, vilka nu också hunnit riktigt vänja
sig vid fältlivets strapatser. Tack vare Lantingshausens
oförtrutna omsorger hade armén småningom blivit verkligt
krigsduglig. Efter förrättad generalmönstring i slutet av
december 1759 vitsordade han också i en redogörelse till Kungl.
Maj:t den goda anda, som rådde: »Jag tror mig icke säga
för mycket», skrev han, »då jag försäkrar, att ingen makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
