Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pommerska kriget och Hattpartiets fall - Pommerska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan äga ett duktigare, vackrare, pålitligare, bättre
exercerat, disciplinerat och härdat infanteri.» Även kavalleriet
var i ett långt bättre tillstånd än vid förra
generalmönstringen. Trossen befann sig däremot, nu som alltid, i
ett ömkligt tillstånd.
Härens duglighet skulle snart sättas på prov. I januari
1760 inträffade en stark köld, som isbelade Peene, och
preussarne ville begagna detta tillfälle för att nu, liksom de två
föregående vintrarna, tränga in i svenska Pommern. Vid
Stolpe, väster om Anklam, kom det till en sammandrabbning,
som blev den vackraste bragden på svensk sida under
hela pommerska kriget. För att behärska flodövergången
hade de våra här anlagt en liten redutt, som försvarades
av fänrik Stråle med 24 man av den svenska
grenadjärbataljonen. Manteuffel överlämnade åt Bellings husarer
att taga den lilla posteringen. Men den unge fänriken avvisade
preussarnes uppfordran att ge sig och försvarade sin post, ända
tills fientligt infanteri visade sig. Då beslöt han lämna
redutten och slå sig igenom fienden. Omringad av 400 man,
som anföllo från alla håll, lyckades Stråle och hans
grenadjärer med klokt begagnande av det skydd, som småskog och
buskar gåvo, tränga sig fram på en sträcka av en halv mil.
Inemot 60 av fiendens husarer skola härunder ha fallit för
deras skott. Men den lilla hjälteskaran smälte mer och mer
ihop, och slutligen hade Stråle endast tre man kvar. Det
oaktat vägrade han att ge sig.
Då befallde den preussiske husarofficer, som förde
kommandot, några av sitt folk »att stiga av och nedsabla honom».
Husarerna angrepo honom sålunda både till häst och fots,
och »efter tolv undfångna svåra blessyrer av stygn, hugg och
skott» blev han urståndsatt att längre föra värjan och
tillfångatogs. Flere av hans blessyrer voro av den art, att en
enda sådan bort vara tillräcklig för att göra kol på en
vanlig människa. Men Stråle kryade på sig och blev efter
frigivningen ur fångenskapen belönad med fullmakt som kapten
i armén med överhoppande av löjtnantsgraden, något i
tjänstebetänkandets tidsålder exempellöst. Den märklige
mannen, som synes ha varit begåvad med lika skarp
intelligens som oförfärat mod, dog dock redan 1768 vid 38 års
ålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
