- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
524

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

524 POMMERSKA KRIGET OCII HATTPARTIETS FALL.

I oktober drog sig svenska armén inom sitt skal igen och
tog vinterkvarter bakom Pcene. Men här fingo de våra
icke länge vara i fred för Belling, vars angrepp dock kostade
honom flere kännbara motgångar.

Inom armén hade man många gånger om hunnit att bli
ut-ledsen på de ideliga ansträngande marscherna fram och
tillbaka. Det finns en belysande anekdot om en svensk soldat
från Pommern, som en gång vid en rast hade tagit av sig
skjortan och stod framför vaktelden och vände plagget upp
och ned, så att dess små invånare av hettan piggades upp till
att ideligen tåga av och an. En officer, som frågade
soldaten, vad det skulle tjäna till, fick till svar: »Durch vieles
Marschieren und wieder Marschieren sollen sie wohl einmahl
crepieren.1»

Lika utledsen var man i Sverige på detta segslitna krig
utan något resultat, och det var en given sak, att så snart
man vågade för bundsförvanterna, skulle man försöka få
fred. Tillfället därtill kom i och med kejsarinnan Elisabets
död i januari 1762. Rysslands tron bestegs då av den
hol-steinske hertigen Karl Peter Ulrik under namn av Peter III.
Han var en svärmisk beundrare av Fredrik II och började
genast underhandla med honom ej blott om fred utan även
om förbund. Därmed bortföll faran för hämnd från
Rysslands sida, för den händelse att även Sverige inledde
fredsunderhandlingar. Ja det var nu t. o. m. riskablare att fortsätta
kriget än att sluta fred. Så som landet låg, beslöt sekreta
utskottet på 1760—1762 års riksdag att utan vidare inleda
fredsunderhandlingar med Preussen. Fredrik II å sin sida
var glad att bli av med en fiende till, och i maj 1762 var
freden klar. Den avslöts i Hamburg utan vinst eller förlust.
Resultatet var ingen överraskning. Men freden kändes i
alla fall som en lättnad, när den kom.

Frankrike och Österrike fortsatte kriget in på nästa år.
Men Fredrik II:s stat kunde icke krossas, och med oförminskat
område gick Preussen till sist ut ur det fruktansvärda
kraftprov, som gällt dess vara eller icke vara. Därmed var dess
ställning bland Europas stormakter tryggad.

1 Genom att ideligen marschera fram och tillbaka ska de väl en
gång stryka med.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 19:41:10 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0530.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free