Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pommerska kriget och Hattpartiets fall - Pommerska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vårt lilla land hade det meningslösa kriget kostat 30—
40,000 man i deras bästa ålder. Efter vanligheten hade de
allra flesta skördats av sjukdomar, vilka varit en följd av
bristfällig utrustning, dålig föda, osunda bostäder och saknad
av ordentlig läkarvård. Utgifterna för kriget hade gått till
62 millioner daler s. m. Det parti, som 1739 hade trängt sig
fram till styret under den förklaring, att dess ledande män
skulle vara »mera benägna till ett hederligt deltagande uti
vår världs allmänna rörelse än till ett nesligt stillasittande
och en blygsam ro», detta parti hade nu för andra gången
visat, vad de vackra löftena inneburo.
Sådan är historien om vårt bedrövligaste krig, börjat
utan minsta skymt av verkligt svenskt intresse och utfört
i stil med krigsbeslutet.
I en av sina Bergsmanshistorier talar Carl Larsson i By
om, vad soldaten n:r 35 Per Erik Åsberg vid Folkare
kompani på Västmanlänningarne hade för vinst av pommerska
kriget: en skäppa potatis och en tysk hustru, som med sin
lille son på armen kom ända från »Pumarn» och uppsökte
sin otrogne älskare. Potatisens bruk och en viss
rasblandning, det var nog för större delen av den svenska bygden
behållningen av vårt deltagande i den stora fejd, som kallats
sjuåriga kriget.
Åsberg hade efter två år så pass gott om jordpäron, att
han kunde smörja kråset därmed var söndag och ändå sälja
litet åt bönderna för en riksdaler kappen. Och tredje årets
skörd gav honom så mycket, att han kunde alldeles slippa
att äta rovor.
En och annan officer rent av befallde sina knektar att
efter tyskt mönster plantera jordpäron på sina boställen.
Bonden log i början åt företaget men följde småningom
exemplet.
Kapten Tersmeden berättar, att den dragon, som han
underhöll på sin gård i Finland, efter hemkomsten från
pommerska kriget omtalade för honom, »att alla hade i
Tyskland fått en sådan smak för potatoes, att aldrig en
ryttaresoldat eller båtsman rest hem, som intet medtagit
minst ett stop att kunna sätta uti en täppa vid deras torp.
Han hade själv över en kanna och beskrev, huru goda de
äro till smaken och födande, att när de äro kokade eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
