Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pommerska kriget och Hattpartiets fall - Pommerska kriget - Hattväldet lutar mot sitt fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stekta och doppas i litet salt, har man både bröd och sovel
och kan leva därav flere dagar. Han och många hade
underrättat sig, huru de sättas och skötas, och att nästan
aldrig någon missväxt infaller med denna jordfrukt.»
Till en så avlägsen landsända som Tåsjö socken i
nordöstra hörnet av Ångermanland lär potatisen ha kommit
något av de första åren på 1800-talet. Då köpte en
nybyggare några av de dyrbara rotknölarna på Åsele
marknad, satte dem i jorden och fick en skörd, som kunde
rymmas i en korg. Den skörden höll han »lika rar som
sockergryn»[1]. Under de första åren åts potatis blott vid de
större högtiderna, och då barnen vid påsk fingo välja
mellan dem och ägg, valde de givet potatis.
Litteratur:
Teofron Säve, Sveriges deltagande i sjuåriga kriget
åren 1757—1762. Häft. kr. 10:—; inb. kr. 12: —
(med utförlig litteraturförteckning).
Carl Grimberg och Hugo Uddgren, Svenska krigarbragder.
Fredrik Axel von Fersens historiska skrifter, utgifna
af R. M. Klinckowström: del VIII; häft. 3 rdr
25 öre.
I. C. Barfod, Märkvärdigheter rörande skånska adeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
