- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
527

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pommerska kriget och Hattpartiets fall - Hattväldet lutar mot sitt fall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och de hejdlösa partibelöningarna, isynnerhet efter
Hattarnes triumf vid 1747 års riksdag. Ty då »förvandlades
Hattväldet», som Stavenow säger, »till en verklig finansiell
orgie». Pengar till dessa utgifter hade regeringen fått först
och främst genom nya skatter, isynnerhet tullar,
förbrukningsavgifter och andra indirekta skatter. Men när
skattebördan växt till sådan höjd, att folket ej förmådde bära mer,
tillgreps skuldsättningens bekvämare väg. Och då även den
började bli stängd, tog sig regeringen för att utan gräns och
måtta ge ut pappersmynt. Men nar sedlarna kommo ut i
så stora mängder, att folk måste tvivla på bankens förmåga
att inlösa dem med klingande mynt, så blev förhållandet
detsamma som med Karl XII:s nödmynt: de sjönko i värde.

Följden blev en allmän osäkerhet och ständig oro för
levebrödet. Alla, som måste leva av fastställda löner, sågo sig
undan för undan berövade allt större del av sina inkomster.
De som hade sina tillgångar utlånta, sågo dessa smälta bort
utan möjlighet att rädda dem. Ingen visste, om de sedlar,
han mottog den ena dagen, skulle ha samma värde dagen
därpå. Det märktes en allmän tävlan att köpa varor,
metaller och andra redbarheter. Man fick, berättar Tessin,
se bönder på auktioner ropa in latinska böcker blott för
att ha någon valuta för de föraktade sedlarna.

Naturligtvis voro en del spekulanter framme och förtjänade
pengar på det allmännas förlust. De hittade på att köpa
jordegendomar för lånta pengar med den uträkningen, att deras
skulder småningom skulle smälta bort genom myntvärdets
fall. Dessa herrar »jobbare» arbetade naturligtvis ock av
alla krafter för att pappersmyntets värde skulle sjunka.

Denna tids nationalekonomer förstodo ännu ej faran av
att ge ut för mycket pappersmynt. Först genom dyrköpta
erfarenheter skulle man komma till insikt om att
pappersmyntet, som ju är tillkommet bland annat för
bekvämlighetens skull, ej får ges ut i större mängder, än som
motsvara bankens verkliga tillgångar. Därför äro ju bankerna
också under normala förhållanden skyldiga att inlösa sina sedlar.

Sedlarnas värdefall framträdde tydligast vid köp av
utländska växlar. Vid sedelvärdets fall började utländskt mynt
noteras till högre pris i svenskt sedelmynt än förut. Detta
kallades, att »kursen steg». Ju mer sedlarnas köpkraft

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0533.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free