Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pommerska kriget och Hattpartiets fall - Hattväldet lutar mot sitt fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försvagades, dess större blev naturligtvis antalet av dem som
kommo till banken för att växla till sig redbart mynt.
Förgäves sökte regeringen genom maktbruk hindra pappersmyntets
värdefall och därigenom sätta en damm för den väldiga
ström av sedlar, som sökte sig till banken. Slutligen såg
man sig ingen annan råd än att tills vidare befria banken
från skyldigheten att lösa in sina sedlar. Detta betydelsefulla
steg togs på hösten 1762. Verkan därav blev naturligtvis,
att statskrediten rubbades, isynnerhet som sedelutgivningen
just i samma veva började taga starkare fart än någonsin.
Regeringen började då se sig om efter någon möjlighet att
sänka priset på utländskt mynt, i förhoppning att därigenom
det svenska pappersmyntet skulle stiga i värde. Detta skulle
ske därigenom, att kronan och de förnämsta handlandena
förenade sina krafter till att »fälla» växelkursen. I december
1747 avslöto sekreta utskottets deputerade i djupaste
hemlighet ett kontrakt därom med ett s. k. växelkontor,
bestående av några bland rikets förnämsta affärsmän,
köpmännen Plomgren och Kierman samt presidenten Erland
Broman m. fl. De förbundo sig att under år 1748 sälja
växlar på utlandet till en viss kurs, som var avsevärt lägre
än den gängse, mot det att staten garanterade dem
betydande förmåner, bland annat räntefria lån i banken till
stora belopp samt en årlig ersättning av 150,000 daler s. m.
för sina risker och förluster på denna försäljning av
växlar till underpris.
Detta trick lyckades också till synes, i det att kursen efter
hand föll, så att den under de följande åren stundom stod
vid pari, trots sedelstockens fortfarande tillväxt. Detta
glädjande faktum var dock i själva verket en följd
huvudsakligen av oväntat gynnsamma utländska handelsförhållanden,
framför allt stegrat pris på det svenska järnet
och prisfall på den spannmål, vårt land behövde importera.
Förtjänsten tillskrevs emellertid växelkontoret. 1752 års
ständer överhopade de okända bolagsmännen med beröm
och förklarade det nödvändigt att fortsätta med de
hälsosamma åtgärderna. Regeringen förnyade också år 1754
kontraktet med samma bolag, »det andra växelkontoret».
Men snart avlöstes de goda ekonomiska förhållandena av
ogynnsamma. De fientligheter, som år 1755 utbröto mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
