Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pommerska kriget och Hattpartiets fall - Hattväldet lutar mot sitt fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»retände belöningar» och andra konstlade medel, vore ej
värt att leva, ty det strede mot »naturens oryggeliga
fordringar». En tillräcklig eggelse låge i »den medfödde
vinningslystnaden och omtanken hos varje person för sitt
eget bästa».
Inom denna åskådning kommer jordbruket till
heders, såsom den oundgängligaste av alla näringar och den
som bäst stod i samklang med »naturens egen ordning».
Man hade hittills för mycket litat till de näringar, som
»konsten» skapat, och därför glömt den första och
oundgängligaste av dem alla.
Bland Hattarne hyste Karl Fredrik Scheffer och Anders
Johan von Höpken delvis samma åsikter som Nordencrantz.
I anslutning till den friare ekonomiska uppfattning, som
utgick från Frankrike under namn av den fysiokratiska
skolan, gjorde Scheffer gällande, att frihet och
äganderätt äro människans medfödda rättigheter, och att utan
frihet intet välstånd och ingen trevnad äro möjliga. Frihet föder
tävlan, tävlan driver människor till sparsamhet och flit,
dessa åter föda gott pris, och när varorna säljas billigt,
kommer avsättningen av sig själv. Därigenom utestänges också det
utländska krämet långt bättre än genom lurendrejeriförfattningar.
Det fanns också mycket annat, som inbjöd till kritik mot
det härskande systemet. Hattpartiets tid var byråkratiens
glansperiod i vår historia. Hattpartiet hade ju sitt förnämsta
stöd på riddarhuset, och där var det de adliga ämbetsmännen,
som voro herrar. Det skulle vara orättvist att förneka, att
denna regerande byråkrati inlagt en hel del förtjänster även
om ständernas arbete genom den grundlighet och sakkunskap,
varmed den behandlade riksdagsärendena. Men å andra sidan
hotade allting, där denna ämbetsmannakår gick fram, att
stelna i former. Och ändå betänkligare var den hänsynslösa
egoism, varmed denna byråkrati, i likhet med varje annan
härskande samhällsklass, begagnade makten.
Tjänstebetänkandet är det yppersta beviset på hur ämbetsmannakåren
förstod att med hjälp av sin makt på riksdagarna tillgodose
sina privata intressen. Rätten att i tur och ordning befordras
till inkomster och rang ansågs så helig, att regeringen ej ens
i krigstid och på överbefälhavarens upprepade förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
