- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
534

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pommerska kriget och Hattpartiets fall - Hattväldet lutar mot sitt fall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att säga, så blev det ju i själva verket de kontrollerande, som
kontrollerade sig själva. Kom den från regeringen, så gjorde
den just inte heller mycket kraftigare verkan, så beroende
som den högsta statsmyndigheten i sin tur var av ständerna.
Ett exempel kan vara nog. År 1747 upptäckte man, att
betydande underslev begåtts av en kamrer i manufakturkontoret,
och att dessa pågått i flere år. Då man skulle närmare
undersöka saken, befanns det, att detta ämbetsverk aldrig
brytt sig om att avsluta något års räkenskaper. Enligt
vanligt rättsmedvetande borde naturligtvis hela ämbetsverket
ha ställts under rannsakning och dom, men dess chef var
Hattchefen Karl Gustav Tessin, och därför »svampen på,
svampen på!» Att se statens medel så lättsinnigt förfaras
kunde ej annat än verka förslappande på ansvarskänslan
hos den svenska ämbetsmannakåren, hur dugande
och intresserad den än månde vara. Också blevo
ämbetsmännens godtycke, vårdslöshet och ogina bemötande mot
rättssökande ofta ämne för klagomål, särskilt i de »margfaldiga
besvär», som bondeståndets riksdagsmän fingo med sig
hemifrån.

*



Hattarnes många fel och synder på både den inre och den
yttre politikens fält gav luft under vingarna åt en opposition,
som från olika håll samlade skaror av anhängare. Så bildades
ett nytt motparti, »det yngre Mösspartiet», som vid
1760 års riksdag stod färdigt att upptaga en kamp mot det
härskande partiet.

Hattpartiets egna led voro nu ej längre så fast
sammanhållna som förr. Rådet hade retat emot sig det högre
armébefälet, som förut utgjort partiets säkra stöd. Särskilt vände
sig generalernas harm mot Höpken, vars despotiska och retliga
lynne tagit sig uttryck i så många sårande tillvitelser mot
arméns ledning. Den tanken vann därför snart insleg bland
Hattarne, att om man skulle kunna rädda partiets maktställning,
måste man vara beredd på att offra kanslipresidenten
och de rådsherrar, vilka ivrigast förordat kriget, alldeles
som man efter ryska kriget offrat generalerna åt den allmänna
förbittringen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0540.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free