- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
538

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pommerska kriget och Hattpartiets fall - Hattväldet lutar mot sitt fall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att rådet hade rätt att förklara krig utan ständernas hörande
— skulle utses till hämndoffer för Hattregeringens synder.
De lediga platserna i rådet skulle fyllas med »välsinnat» folk.
Ingen skulle emellertid få ana något. Pechlin skulle fortfara
att såsom hittills storma mot Fersen i det offentliga, under
det han i hemlighet rådgjorde med honom om allt vad som
borde göras.

»Denna överenskommelse har», säger Malmström, »sträckt
sina verkningar över hela den återstående delen av detta
tidevarv och i sin mån påskyndat dess undergång. Den blev
snart bekant och bidrog då mäktigt till att upplossa
förtroendets och hederskänslans band inom statsmannalivet; den
gav det vidriga föredömet av en byteshandel med brutna
förbindelser och uppoffrande vänner; den fullbordade
Hattarnes moraliska ruin.»

Närmaste påföljden av det snygga själaköpet var, att den
stora deputationen, som Pechlin var pappa till, genom den
onaturlige faderns förvållande, kom av sig genast vid ingången.
I stället tog sekreta utskottet om hand frågan angående
rådets skuld till kriget, och resultatet av dess prövning var
ju givet på förhand: det hade avtalats mellan Fersen, Pechlin
och franske ministern. Frågans behandling i utskottet och
inför plena blev en hel teaterföreställning efter förut uppgjord
plan. Huvudrollen utfördes av Pechlin, som med fulländat
mästerskap spelade rådets förföljare och lantmarskalkens
motståndare, under det han i själva verket i samråd med
denne ledde ärendena till rådets räddning. Och de missnöjda
Hattarne följde än så länge snällt hans ledning, alldeles som
om de varit marionetter, som han ryckte och drog i.

När Höpken såg, vartåt det lutade, skyndade han att
inlämna sin avskedsansökan, vilken beviljades, och till
efterträdare utnämndes Klas Ekeblad, en dugande man i sitt
ämbete men ingen statsmannabegåvning, ingen personlig
kraft av det slag, som kan få ett helt parti att lystra och följa
sig.

I olikhet mot Höpken vägrade Palmstierna och Scheffer
att böja sig för stormen. De blevo därför avskedade. Därmed
hade den allmänna förbittringen mot krigets upphovsmän
fått den värsta aptiten stillad, och sekreta utskottet kunde
rädda de andra rådsherrarne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0544.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free