Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pommerska kriget och Hattpartiets fall - Hattväldet lutar mot sitt fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
striden om Pechlin, och partiförbittringen stegrades därunder
ända till raseri. Sex gånger måsle adeln gå till votering i
denna fråga. Och de för var gång växande röstsiffrorna
visa, att man å ömse sidor ansträngt sig till det yttersta och
inkallat förstärkningar från landsorten. Men Pechlin kunde
ej räddas. Han var och förblev utestängd från riksdagen.
En mans uteslutande från riddarhuset kunde väl icke
betyda så mycket, men utgången av denna strid hade en vida
större innebörd, ty den visade, att Mössorna åter började
få övertaget. Ett annat symptom av samma förändring i
maktläget var, att Mössorna kunde genomdriva, att de gamla
riksråden Bonde och Bielke i december 1761 kallades att
återinträda i rådet. Båda voro nu orkeslösa gubbar, över åttio
år gamla. Det var en senkommen upprättelse, men den blev
i alla fall inför allmänheten det synliga tecknet på Hattväldets
nedgång, på att de styrelsegrundsatser, som för över tjugu år
sedan fått vika, nu åter började komma till heders.
Symboliskt för Hattväldets sjunkande var också, att Tessin
på hösten 1761 nedlade sitt rådsämbete. Han hade länge
varit betänkt därpå. Hans storhets tid var förgången. Makt
och hovgunst hade försvunnit; borta voro glans och rikedom.
Både sin egen och sin hustrus stora förmögenhet hade han
för länge sedan slösat bort. De stora inkomster, han uppbar
i lön och pensioner, räckte ej till för hans dyrbara vanor.
Tyngd av skulder, knotande över världens lopp och
människors otacksamhet, hade han under de senare åren tillbragt
den mesta tiden på sitt Åkerö och stundom uraktlåtit att
infinna sig i rådskammaren även vid de viktigaste
överläggningar. Hans avskedsansökan beviljades med de högsta
lovord över hans utmärkta förtjänster och med bibehållande
av hela rådslönen såsom pension jämte den, han förut uppbar
såsom kronprinsens f. d. guvernör.
Till förlusten för Hattpartiet av sådana ledare som Höpken
och Tessin kom också, att de franska penningflödena sinade
ut. Efter fredsslutet med Preussen lämnade Frankrike sin
gamle bundsförvant åt sitt öde, ja brydde sig ej ens om att
besätta ministerposten i Stockholm på ett helt år. Så blevo
Hattarne allt mer ur stånd att mäta sig med sina fiender.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
