- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
543

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pommerska kriget och Hattpartiets fall - Hattväldet lutar mot sitt fall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ryssland började nämligen nu återigen taga en intresserad
del i Sveriges inre angelägenheter. Herraväldet över
tsarriket hade i juni 1762 övergått till Peter III:s gemål Katarina
II. Peter själv blev nämligen då genom en palatsrevolution
berövad krona och liv. Katarina hade ett gott öga till Polen,
och på hösten 1763, då August III dog, fick hon ett gynnsamt
tillfälle att verka för sina intressen där genom att taga del
i de tronstrider, som nu efter gammal vana utbröto. Därvid
var Preussens medverkan av stort värde, och Fredrik II
mötte henne också mer än villigt på halva vägen. Men bägge
hade de att räkna med, att Frankrike skulle försöka korsa
deras planer på att utvidga sin makt på det arma
grannlandets bekostnad. Naturligtvis skulle Frankrike då återigen
försöka att hetsa Sverige till krig. Alltså fick Osterman,
den ryske ministern i Stockholm, order att understödja
Mösspartiet vid de kommande valen. Åter spunnos ryska intriger
i Sveriges huvudstad, och rublerna började rulla.

Men lika viktigt som det var för den ryska politiken att
störta det fransksinnade partiet i Sverige, lika angelägen var
Katarina att förhindra att någon stark regeringsmakt
bildades, ty då kunde det bli slut med Rysslands möjligheter
att med framgång inblanda sig i partistriderna. Därför borde
Osterman även verka för att upprätthålla 1720 års
regeringsform, vari Katarina såg källan till Sveriges vanmakt.

Dessa åsikter delades också av Fredrik II, och då han på
våren 1764 ingick ett förbund med Katarina, vilket var riktat
mot Polens självständighet, lovade de bägge monarkerna
varandra i en hemlig artikel att med gemensamma krafter
bekämpa det franska partiet i Sverige och vaka över att dess
regeringsform icke omstörtades.

En ännu större fara hotade emellertid vårt land därigenom
att även Danmark påföljande vår lovade Ryssland att
samarbeta med dess sändebud vid de svenska riksdagarna och
försöka upprätthålla Sveriges regeringsform. Danmark
fruktade nämligen framför allt en utvidgning av konungamakten
i Sverige.

Slutligen ställde sig även England, som ju av gammalt var
Mössornas vän, på samma sida som Ryssland, Preussen och
Danmark. Dess intresse låg egentligen i att motarbeta
Frankrike och göra Katarina II välvilligt stämd i syfte att uppnå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0549.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free