- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
556

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De yngre Mössornas tid. 1765—1769 - Mössorna taga makten igen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillbaka med oförrättat värv och med kassan länsad av de många
resorna, skedde det med sammanbitna tänder och med den
föresatsen — efter berömt föredöme — att ännu en gång
komma igen.

Han hade flitigt umgåtts med de missnöjda i huvudstaden
och litet varstädes hört så mycket knot, att han i sin
upphetsade sinnesstämning snart trodde, vad han gärna ville
tro: att en statsvälvning skulle vara en enkel sak. Och så
började han gå omkring därhemma och agitera för uppror.
Om bara bönderna ville resa sig och tåga mot Stockholm,
kunde han lova, att kronprinsen själv skulle komma dem till
mötes.

I Västergötland liksom i flere andra landsändar hade
allmogen länge klagat över förtryck och utpressningar av domare
och ämbetsmän, och det gick därför lätt nog för Hofman att
prata i sina okritiska åhörare, att de nu skulle kunna uträtta
storverk. Så lyckades han få med sig en hop folk, med vilken
han den 12 maj 1766 drog ut från Borgstena socken genom
Vedens och Bollebygds härad för att draga till sig mera folk.
Hela skaran torde ha uppgått till högst 600 man. De voro
till största delen obeväpnade, och endast några få soldater
syntes bland dem.

Så snart upprorsskaran kommit utanför hembygden, var
det emellertid slut med framgångarna. Så väl i Bollebygds
som i Marks härad flydde folk undan i stället för att sluta sig
till tåget. Och när de upproriska fingo höra, att Borås’
borgerskap rustade sig till motvärn, och att Älvsborgs regemente
började sammandragas, så föll modet hos dem, och hela
folkrörelsen upplöstes snart i intet. Hofman försökte då genom
flykt rädda sig från efterräkning, men blev jämte de övriga
anstiftarne gripen och överlämnad i myndigheternas händer.

Det hela hade utvecklat sig så raskt, att när underrättelsen
om upprorets utbrott hann till huvudstaden, var det redan
kvävt. Men det visste de styrande ju icke då. Och ej heller
kunde de tänka sig, att företaget var något så vettlöst, som
det verkligen visade sig vara. Man menade, att det måste
ha sin rot och upphov inom huvudstaden. Därför vidtogos
kraftiga åtgärder för att förhindra upprorslågans spridning.
Den nya regeringen hade hört så myckel missnöje bland
ständerna, att man väl kunde befara det värsta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0562.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free