Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De yngre Mössornas tid. 1765—1769 - Mössorna taga makten igen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lantmarskalken och andra ledande män betygade inom sekreta
utskottet, att vart man vände sig, hörde man ständer tadlas,
trampas under fötterna och nedskällas på alla sätt. För
fjorton dagar sedan hade ett par betydande män sagt, att
det aldrig kunde bli någon hjälp för riket annat än genom
uppror.
Här måste åter en ständernas kommission tillsättas. Men
vid rannsakningen med Hofman visade det sig, hur ofarligt
det hela varit. Förgäves sökte kommissionen med
Rosenkammarens hjälp få fram några bekännelser om att Hofman
stått i förbindelse med de missnöjda i Stockholm. Slutet blev,
att mannen själv och de två förnämsta av hans medhjälpare
dömdes till döden. Trettionio andra straffades med spö,
fästningsarbete, vatten och bröd o. s. v. Så voro Mössorna
inne på samma väg som sina motståndare, fast de själva
högljutt predikat mot utomordentliga domstolar och hårda
straff. Men det var innan de själva kommo till makten.
Samma öde, som övergick manufakturkontoret, drabbade
flere nya ämbetsverk och styrelser, som ständerna tillskapat.
Så skuro Mössorna obarmhärtigt bort den ena efter den andra
av de nya skotten på förvaltningens gamla träd. Det blev
en mängd löner, som sålunda indrogos till statskassan. På
samma sätt gick det med alla de lönetillägg och pensioner,
som Hattarne strött omkring sig.
Det länder även Mössorna till heder, att de upphävde det
riksfördärvliga tjänstebetänkandet under ogillande av den
grundsatsen, att en ämbetsman »blott därigenom, att han
levde och någorlunda kunde bärga sig för fiskalens åtal,
med största maklighet och liksom sovande kunde vinna
jämngod rätt till befordran med den, som på ett långt
värdigare sätt förstode att sköta sin sak». I stället fastslogs, att
rikets gagn och icke personlig fördel skulle vara ögonmärket
vid befordringar.
Mössorna gjorde också vad de kunde för att få slut på det
ideliga käbbel om »prejudice» och de ständiga anspråk på
»upprättelse», som under den gångna tiden följt med
tjänstetillsättningar. Partiet visade nämligen åtminstone i regeln
ifrån sig ansökningar om befordran, tjänsteköp och dylikt,
varmed riksdagen under Hattarnes dagar sysslat med sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
