Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De yngre Mössornas tid. 1765—1769 - Mössrådets regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med Hattar, och dessa myndiga herrar gjorde allt, vad de
kunde, för att göra livet surt för en rådkammare, som den
ogillade. Den kraftmätning, som nu förestod mellan
regeringen och kammarkollegium, gällde därför icke blott
Hermanssons välfärd och kanhända hans liv, utan den var en
fråga om hela den tredskande Hattbyråkratins vara eller
icke vara. Regeringens mening var uppenbarligen att
försöka rensa samtliga ämbetsverk från sina motståndare eller
åtminstone ge dessa en så kraftig varning, att de för
framtiden skulle bli spaka.
För Hattarne gällde det därför att söka genom en hastig
kupp vrida makten ur händerna på Mössrådet. Och härvid
kunde de räkna på bistånd av hovet, där den unge
kronprinsen nu börjat framträda som den ledande kraften, en
kraft som arbetade med ojämförligen mycket större klokhet
och beräkning, än hans moder lagt i dagen. Flere av
Hattarnes ledande män hade nu kommit till den uppfattningen,
att en måttlig ökning av konungamakten var enda utvägen
att komma ifrån partistridernas söndrande och
fördärvbringande verkningar. Det var detta, som enade hov- och
Hattpartiet till samverkan. Även Frankrikes sändebud
arbetade nu på sin regerings befallning för en utvidgning
av konungamakten i Sverige.
För att bearbeta sinnesstämningen mot Mössregeringen
begagnade sig Hatt- och hovpartiet i största utsträckning
av den tryckfrihet, som Mössorna själva givit landet, och
i skydd av den uppväxte flere nya tidningar, däribland
Sveriges första dagliga tidning, »Dagligt Allehanda», samt
en massa politiska broschyrer. Och agitationsämnen mot
Mössregeringen fanns det gott om. Det var först och främst
det sorgliga ekonomiska tillståndet — att skulden därför
ytterst låg hos Hattpartiet självt, aktade man sig
naturligtvis för att erkänna. Det var vidare en sådan sak som
kaffeförbudet, ett utmärkt ämne att reta upp de breda lagren
med. Och så var det Mössornas utrikespolitik, som
verkligen också var partiets sjuka punkt — alldeles som
Hattpartiets för resten.
Visserligen liknade de yngre Mössorna Arvid Horns
anhängare däri, att de voro motståndare till Hattarnes
lättsinniga krigsplaner. Men då Horn och hans vänner hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
