- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
569

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De yngre Mössornas tid. 1765—1769 - Mössrådets regering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mösspartiet ensamt utan, djupare sett, har sin förklaring i
partiväsendets egen urartning. Därhän hade det gått, att
både Hattar och Mössor i sin partifanatism ansågo alla
medel tillåtna, blott de gagnade det egna partiet. De satte
sålunda partiet över fosterlandet. Inom bägge partierna
fanns det mången, som blygdes å sina meningsfränders
vägnar över att Sveriges folk skulle gå utlänningens ärenden.
Men denna minoritet förmådde ej göra sin stämma hörd,
så länge partiets flertal kunde peka på att motpartiet till
stor del levde på utländska pengar och hotade indraga
svenska folket i främmande äventyr. Så länge det ena partiet
drev sin valkampanj till stor del med utländskt guld, så
följde motpartiet exemplet. Och sålunda kan det sägas,
att skulden för Mösspartiets ryska förbindelser i grund och
botten drabbar även Hattarne. Faktiskt kunde vårt land
icke få leva i fred för sina grannar, så länge det svenska
partiväsendet var så genomfördärvat, att våra politiker ej
ville göra rent hus för utländska mutor.

Mutsystemet är den fulaste fläcken på ständerväldet.
Det gick så långt, att riksdagsmännen ej ens skämdes över
att taga betalt av främlingar för sin medborgerliga
verksamhet. Ja man kunde till och med få höra dem skryta med
att de gjorde en fosterländsk gärning, då de drogo pengar
in i landet från utlänningen. För mången hade
syndapengarna blivit en regelbunden inkomstkälla, på vilken han
grundade sin hushållning. »Svenskarne», skrev franska
sändebudet hem, »beräkna i allmänhet inkomsten av en
riksdag, såsom andra beräkna avkastningen av sin jord.» Heder
och fosterlandskärlek tycktes vara på väg att utplånas ur
svenska mäns sinnen.

Något, som i sin mån förklarar, ehuru ingalunda
försvarar, eländet, var exemplet från andra riken. En av
Englands ledande statsmän på 1700-talet bar t. ex. det
betecknande namnet »samvetsköparen». Ej heller får mutornas
betydelse överskattas. I regeln torde de kämpande
partierna ha haft ungefär lika stora summor till sitt förfogande,
och det var nog jämförelsevis sällan, som riksdagsmän
ändrade åsikt mot betalning. I allmänhet var det så, att de
röstade efter övertygelse men togo betalt från sitt partis
gynnare. Olof Håkansson tog opartiskt emot pengar från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0575.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free