- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
584

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetstidens slutakt. Hattar och Mössor slitas om makten - Hattarne återtaga makten på riksdagen i Norrköping 1769—1770

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och senare tillägg. Man ville göra slut på den farliga
sammanblandning av den lagstiftande och lagskipande
makten, som ständerväldet gjort sig saker till. Dessa bägge
befogenheter borde hädanefter hållas strängt åtskilda. Till
den ändan utarbetades ett lagförslag, som kallades »Akt
om personlig säkerhet». Här förbjöds att beröva någon liv,
ära, frihet, ämbete eller tjänst utan föregående dom av laga
domstol. Tortyr bannlystes, och alla extra domstolar och
kommissioner skulle för evärdeliga tider vara avskaffade.
Ständerna borde icke ingripa som domare i justitiesaker.
Ej heller skulle de bortgiva tjänster eller utdela pensioner
och belöningar.

Så tamt detta lagförslag än var, så innebar det i alla fall
ett mycket betydelsefullt försök att råda bot på de värsta
missförhållandena i riksstyrelsen. Det skulle nu bli
intressant att se, vilket öde akten om personlig säkerhet skulle
röna hos ständerna. Ty det sätt, varpå de komme att
behandla denna fråga, skulle bli ett avgörande bevis för om
ständerna hade förmåga att reformera sig själva, att säga
stopp för åtminstone det värsta självsvåld, som de under
tidernas lopp lagt sig till med. Om så visade sig vara fallet
och självreformernas svåra väg väl blivit beträdd, kunde
man alltid hoppas på en fortsatt självtukt till gagn för
samhället i dess helhet.

För att detta skulle kunna ske, borde ständerna också
visa sig ha kraft och vilja att oskadliggöra sådana rötägg
som Pechlin. Men långt ifrån att behärskas av sådana
instinkter lät flertalet sig i stället ryckas med av den agitation,
som han satte i gång mot säkerhetsakten, redan innan den
förelades stånden till behandling. Vem kunde väl,
deklamerade han, »vara skickligare att döma över lagens
handhavande än den, som gjort och stadgat lagen». Hur
meningslöst »att ständerna skulle avkläda sig all förmåga och
rättighet att göra gott och hjälpa dem, som lidit orätt»!

För att ge motståndet mot säkerhetsakten sken av att
ha även de djupa leden bakom sig, fick man fram på arenan
en murarmästare, som var riksdagsman för Göteborg. Med
en vältalighet, som nog var hans egen lika mycket som hans
häpnadsväckande kännedom om lagar och förordningar,
kämpade han väldeliga för den hotade frihetens räddning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0590.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free