- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
585

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetstidens slutakt. Hattar och Mössor slitas om makten - Hattarne återtaga makten på riksdagen i Norrköping 1769—1770

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rent av gripande var hans ängslan för att riksens
maktägande ständer skulle förvandlas till »blotta vanmäktiga
åsyna vittnen till riksens innebyggares, deras medbröders,
förtryck», och det kunde röra en sten att höra honom »med
blödande hjärta och sårat sinne» anhålla, »att riksens
ständer täcktes kort och kraftigt kväva sädana tillställningar».

Murarmästaren från Göteborg var vorden dagens hjälte.
Ja hans hjältegloria sken en hel vecka eller kanske ett par.

Det slutliga avgörandet av den viktiga frågan motsågs
med stark spänning. Upphetsningen hade inom stånden
stigit till sådan höjd, att den parlamentariska ordningens
band gång efter annan sprängdes. En dag var det på
riddarhuset ett så våldsamt oväsen, att ingen talare kunde
göra sig hörd. När lantmarskalken i flere timmar förgäves
sökt återställa ordningen, ville han gå sin väg. Från
Mössorna hördes nu rop på att äldste greven skulle taga
klubban. Men då sprang Sprengtporten fram över bänkarna
till lantmarskalksbordet och förklarade, att han skulle
nedhugga var och en, som ville försöka att taga lantmarskalkens
plats. Man lyckades också övertala Fersen att återvända
till sin post, och småningom blev det lugnt. Men
detta upprörda plenum lär ha efterföljts av tio dueller.

Bland talarne för reformförslaget hade kammarrådet
Stierngranat på riddarhuset ett av de mest belysande
inläggen. Han framhöll, att om den lagstiftande och den
lagskipande makten förenades på en hand, så kunde följden
av en så obegränsad maktbefogenhet ej bli annat än
despotism, och han tillade: »Saken förändras ej därigenom, att
denna allrådande makt ligger hos en corps av flere personer.
Tvärtom bliver den därigenom mera farlig, mera tung för
dem, som ej äro lemmar i denna kropp, och mera dödande
för friheten. En sådan corps har alla de fel, alla de
svagheter och alla de mänskliga passioner som en enda person,
med den skillnad att varje lem i denna kropp har tillfälle
att utöva sin vilja och sina begär till undertryck för sine
medborgare i den mån, som han förmår göra sig betydande
och sin röst gällande.

Det kan hända, att en enda person kan äga denna makt
utan att missbruka den, men en hel corps kan det sällan.
Den har så många särskilda intressen, som den har lemmar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0591.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free