- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
586

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetstidens slutakt. Hattar och Mössor slitas om makten - Hattarne återtaga makten på riksdagen i Norrköping 1769—1770

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och var person i denna kropp kan göra allt det onda, hans
böjelser medgiva, i den mån som han kan förvärva sig
anhängare.» Om därför riksens ständer även finge skipa
lag, »så fölle vi uti samma fel, som förorsakat alla
republikers undergång, och själva namnet av frihet måste
även oförtövat upphöra. Låt oss då skilja denna
lagskipning ifrån oss såsom vådelig för friheten! Då följe vi den
regeringsform, som vi så dyrt besvurit, och då bliver
friheten hos oss evärdelig.»

Utgången av ståndens överläggningar blev emellertid,
att endast prästerna antogo säkerhetsakten, men i de
övriga stånden föll den. Därmed var även riksdagens andra
huvudändamål förfelat. Ständerväldet hade uttalat domen
över sig själv. Någon författningsreform genom ständernas
fria vilja var tydligen icke mer att påräkna.

Vill man se rötan inom tidens politiska liv personifierad,
så är det i överste Karl Fredrik Pechlin, människovännen
och bondeplågaren, frihetskämpen och mutkolven, den ädle
hjälten och den gamle inpiskade räven. Det var han, som
förhindrat bägge de reformer, som skulle kunnat bli
saltet i den tidens statsskick, kunnat bli början till en
reformepok med möjligheter till en lugn utveckling. Men
skulden är icke hans ensam; den delas av alla dem, som följde
honom, av alla dem, som politisk maktlystnad, enfald eller
främmande ministrars mutor gjorde skumögda för vad
Sveriges väl krävde i avgörandets stund. Det hör till det
tragiska här i världen, att ett helt folk skall behöva lida för
några få individers — stundom också för en enda individs
— dumhet eller småsinthet och egennytta.

För Hattarne hade utgången av riksdagens båda
huvudfrågor klargjort, att deras ledare icke längre behärskade
partiet. Mycket betydde det också för sammanhållningen inom
deras led, att franska regeringen nu tog sin hand ifrån dem.
Deras gamle vän var nämligen högeligen förbittrad över
den snöpliga utgången av den författningsändring, som
franske ministern fått löfte på före riksdagen. I harm
häröver beslöt hans regering att icke taga någon befattning
vidare med »det anarkiska Sverige». Frankrike upphörde med
alla bidrag till Hattarnes riksdagskostnader, med alla
mutor, underhållspengar och subsidier. Det var därefter ingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0592.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free