Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetstidens slutakt. Hattar och Mössor slitas om makten - Adolf Fredriks sista regeringsår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vara skicklig och värdig». Men genom de adliga privilegierna
av år 1723, vilka voro givna med ständernas samtycke,
voro ej blott riksrådsvärdigheten utan ock alla »riksens höga
och angelägna ämbeten» förbehållna åt ridderskapet och
adeln. Motsägelsen mellan dessa båda lagbestämmelser
hade emellertid förut utjämnats genom konungens rätt att
adla ofrälse män. I kraft därav hade många personer av
ringa börd kunnat uppstiga till rikets högsta ämbeten. Men
år 1762 hade denna väg blivit stängd genom ett beslut av
adeln att icke upptaga några nya ätter på riddarhuset, förrän
de gamlas antal nedgått till 800. Härigenom blev adeln
vad den aldrig förut hade varit: en sluten kast. Och det
hade väl i och för sig ej gjort så mycket, om ej därigenom
alla uppåtsträvande ofrälse förmågor blivit utestängda från
befordran till rikets högsta ämbeten.
Nu hade man fått första påtagliga beviset på vart detta
skulle leda. De två, som blivit uteslutna från förslaget till
vice-presidentsysslan, voro så väl meriterade, att
rådsherrarne själva måste erkänna, att de ur den synpunkten borde
sättas framför två av de föreslagna adelsmännen. Så hade
det från Hattregeringen uttryckligen sagts ifrån, att en
ofrälse person genom sin börd var förhindrad att bekläda
ett ämbete, för vilket hans skicklighet och förtjänst gjorde
honom synnerligen lämplig.
Det var som att sätta brandfacklan till en krutdurk.
Rådsprotokollet angående denna befordringsfråga blev med
tryckpressens hjälp spritt över land och rike under den
upphetsande titeln »Ofrälse mäns sent omsider tydligen
förkunnade öde i anseende till deras befordringsrätt».
Och sedan följde en hel störtflod av skrifter, som
jagade upp förbittringen till en otrolig höjd. Alla de gamla
anfallsvapen från forna århundradens fejder mellan adel och
ofrälse togos åter fram, och nya smiddes oförtrutet. Alla
frihetstidens olyckor: partisöndringen, misshushållningen, de
bägge olyckliga krigen — allt skrevs på adelns räkning.
De adliga barnens uppfostran kritiserades skarpt i dessa
agitationsskrifter. I stället för att lära dem känna sitt eget
intet ingöt man i deras själ alltifrån de första levnadsåren
de tankarna, att de voro födda av ädlare blod än andra
människor och därför med tiden ägde oinskränkt rätt till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
