Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetstidens slutakt. Hattar och Mössor slitas om makten - Ständerväldets sista tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på partiernas tvedräkt. En trognare och mera oegennyttig
tjänare kunde ingen monark ha. Scheffer gjorde också,
vad han förmådde, för att Sveriges kronprins skulle bli
populär i Frankrike. Nästan hela det bildade Paris motsåg
därför med nyfikenhet besöket av den blivande konungen
från Norden, vars like i snille och älskvärdhet ej fanns vid
något annat hov på den tiden.
Med sällsynt fin takt förstod också den unge fursten att
skicka sig i de delikata förhållanden, vari han här fick röra
sig. Han lyckades behaga alla utan att stöta någon, att på
samma gång vinna bifall hos hovet så väl som hos
oppositionen, hos de andäktiga och hos filosoferna, som ville skapa
ett nytt och fullkomligt samhälle.
Bland annat introducerade Creutz sin konung hos den
rikt begåvade, varmhjärtade och frihetsälskande grevinnan
d’Egmont, drottningen i Frankrikes lärda och snillrika
umgängeskretsar. Den svärmiska grevinnan blickade upp till
Sveriges kronprins som till en blivande upplyst härskare i
vettets och behagens rike. I den tjusande ynglingen med
elden i de blå ögonen och de högsinta idéerna såg hon den
furste, som en gång skulle förverkliga alla de vackra
förhoppningar, varav frihetsidéernas förfäktare voro uppfyllda.
Gustav å sin sida fattade mycken tillgivenhet för den
charmanta och spirituella grevinnan och korresponderade sedan
med henne intill hennes död, 1773.
En annan varaktig förbindelse knöt Gustav med den
sköna grevinnan de Boufflers, som var en av de ledande
damerna i oppositionen mot Ludvig XV:s godtycklighet
och grevinnan du Barrys mätressvälde. Den korrespondens,
han efter sin hemkomst började med henne, fortsatte ända
till konungens död. Grevinnan visade ett slags moderlig
tillgivenhet för den tjugu år yngre konungen. Hon var
också en av de få människor, som opåtalt fingo säga den
ömtålige Gustav beska sanningar. När hon genom franska
revolutionen förlorade sin förmögenhet, sände Gustav varje
år betydande penningsummor till henne.
För övrigt var det en hel elitkår av »grandes dames» och
vackra kvinnor, som svärmade kring prinsen från Norden
och för honom predikade folkens rätt till frihet samt
förmanade honom att undfly despotismen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
