- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
596

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetstidens slutakt. Hattar och Mössor slitas om makten - Ständerväldets sista tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Även vid hovet hade Creutz förberett Gustavs
mottagande. Bland annat hade han försäkrat sig även om den
allrådande grevinnan du Barrys gunst genom att förära
ett juvelhalsband åt — hennes knähund.

I grevinnan d’Egmonts loge på operan befann sig Gustav
på aftonen den 7 mars 1771, då han mottog den oväntade
underrättelsen om sin faders död. Hon hälsade då den
nyvordne konungen med de för stämningen i hennes kretsar
betecknande orden: »Sire! Åtnöj Eder med den envåldsmakt,
folkets kärlek giver, och eftersträva ej den, som lagens bud
pålägger detta folk!»

Franska regeringen visade sin välvillighet mot den nye
konungen genom att genast utanordna en del resterande
subsidier, som man dittills vägrat betala. Dessutom
lovade den att åter sända en ambassadör till Stockholm och
utsåg därtill en av sina mest ansedda diplomater. Det råd,
som Ludvig XV gav den unge svenske monarken i avseende
på politiken, var att arbeta på att försona partierna.
Lyckades det, så hade han i och därmed höjt konungamaktens
anseende och kunde samla alla krafter till arbete på rikets
upphjälpande ur dess förfall.

Besjälad av de allvarligaste föresatser att på försoningens
väg skapa Sveriges lycka, återvände Gustav hem till sin
huvudstad, där han snart skulle möta riksens ständer.

*     *
*



Innan riksdagen samlades, kallade konungen till sig de
tre förnämsta partiledarne från vardera sidan för att
överlägga om en försoning eller »komposition». Bland dem var
naturligtvis Hattarnes främste man, Fersen, och på
motsidan Pechlin. Konungen bemödade sig synbarligen om
att stå över partierna och bemötte Hattar och Mössor med
samma vänlighet. »Man talade fritt med varandra; och
sparades ej sanningar å ömse sidor», säger en av deltagarne.
»Hans Maj:t åhörde allt med nöje och tålamod.» Men nog
såg man, att det kostade på honom att med tålig min höra
på den avskydde Pechlins oblyga språk. »Ibland drog han
på sig vid Pechlins tal.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0602.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free