Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetstidens slutakt. Hattar och Mössor slitas om makten - Ständerväldets sista tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Även vid hovet hade Creutz förberett Gustavs
mottagande. Bland annat hade han försäkrat sig även om den
allrådande grevinnan du Barrys gunst genom att förära
ett juvelhalsband åt — hennes knähund.
I grevinnan d’Egmonts loge på operan befann sig Gustav
på aftonen den 7 mars 1771, då han mottog den oväntade
underrättelsen om sin faders död. Hon hälsade då den
nyvordne konungen med de för stämningen i hennes kretsar
betecknande orden: »Sire! Åtnöj Eder med den envåldsmakt,
folkets kärlek giver, och eftersträva ej den, som lagens bud
pålägger detta folk!»
Franska regeringen visade sin välvillighet mot den nye
konungen genom att genast utanordna en del resterande
subsidier, som man dittills vägrat betala. Dessutom
lovade den att åter sända en ambassadör till Stockholm och
utsåg därtill en av sina mest ansedda diplomater. Det råd,
som Ludvig XV gav den unge svenske monarken i avseende
på politiken, var att arbeta på att försona partierna.
Lyckades det, så hade han i och därmed höjt konungamaktens
anseende och kunde samla alla krafter till arbete på rikets
upphjälpande ur dess förfall.
Besjälad av de allvarligaste föresatser att på försoningens
väg skapa Sveriges lycka, återvände Gustav hem till sin
huvudstad, där han snart skulle möta riksens ständer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
