Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetstidens slutakt. Hattar och Mössor slitas om makten - Ständerväldets sista tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bön göra upp en rangordning dem emellan, men till mångas
bestörtning sätter han de nyttigaste djuren i högsta
rangklassen, under det att de »ädla» rovdjuren komma i den
lägsta, tillsammans med paddor, vägglöss och dylika
otrevliga djur, »var efter sin ålder i tjänsten».
Av den försonlighetens anda, som talat från tronen,
märktes bland rikets ständer icke ett spår. Talmansvalen
försiggingo i en så upphetsad sinnesstämning, att man aldrig
sett maken. I samtliga ofrälse stånd segrade Mössorna,
inom prästeståndet dock först sedan de med ryskt guld
lycvats vinna tre röster från motståndarne. Det kostade dem
över 50,000 daler s. m., men pengarna voro väl använda,
ty Mössorna voro nu riksdagens herrar.
Kom så turen till utskottsvalen, och kompositionen skulle
undergå sitt första avgörande prov. Den bestod det dåligt.
Borgarståndet struntade fullständigt i den och valde
uteslutande Mössor till sekreta utskottet. Adeln, där Hattarne
hade övervikt, lät bland sina 50 ledamöter i sekreta
utskottet summa fyra Mössor komma med, en artighet, som
prästerskapet gengäldade med att släppa in fyra svarta får
tillsammans med sina ett och tjugu vita.
De ofrälse riksdagsmännen hade tagit loven av sina gamla
ledare. Medvetna om sin makt, utestängde de till en början
alla adelsmän från befattningar som sekreterare och
kanslister i sekreta utskottet och utsågo idel ofrälse män i
stället. Men det stora slaget för sina rättigheter ämnade de
ofrälse slå, när den nya konungaförsäkran skulle formuleras.
Det var rätten till befordringar det gällde. Det hade ju
visat sig, att denna icke var tillräckligt skyddad genom
föregående lagbestämmelser. I Adolf Fredriks konungaförsäkran
hade det hetat, att vid befordringar till ämbeten skulle
avseende fästas förnämligast vid skicklighet och
förtjänst. Nu ville de ofrälse ha ordet »förnämligast» utbytt
mot »endast».
Det artade sig till en allmän stormlöpning mot
ridderskapet och adeln. För att befordra sammanhållningen
mellan de ofrälse stånden började dessa överlägga om
gemensamma privilegier för alla tre »odalstånden», såsom de
började kalla sig i motsats till adelsståndet. Man
började även kalla ofrälse män »friborne» såsom motvikt mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
