- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
600

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetstidens slutakt. Hattar och Mössor slitas om makten - Ständerväldets sista tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det »välboren», varmed en del adelsmän på den tiden älskade
utsmycka sin titulatur. Det var tydligt, att adelns
privilegier skulle få sitta hårt emellan.

Under tiden blev detta stånd utsatt för de häftigaste
angrepp i en rad ströskrifter. En av de våldsammaste hette
»Den ofrälse soldaten eller en gammal underofficerares
svar till sin brorson om soldatelevnaden
».
Den skildrade i de mörkaste färger, hurusom de ofrälse
underofficerarne och soldaterna värnlöst och hopplöst voro
prisgivna åt adliga officerares översitteri och misshandel.
Med påkar och karbaser hanterade de sina underordnade
»så obarmhärtigt, att den olyckliga människans kropp
måste av fältskärerna omlagas, köttknölarne, som på
ryggen faseligen svullnat, uppskäras och de stockade
blodlevrar knippetals uttagas». I den stilen fortfar den
uppbyggliga skildringen, och författaren bedyrar, att den soldat,
som måste leva av sin sold, »bär i det gulgröna ansiktet
synbaraste vittnesbörd om sitt olyckliga tillstånd, och dess
av hunger, törst och otaliga plågor utmärglade kropp ser
ut som benrangel och medömkansvärdaste skugga».

Att klaga hos de överordnades förmän tjänade ingenting
till, ty de voro hans ståndsbröder. Det fanns ju »ingen ofrälse
chef och ingen ofrälse officerare vid hela regementet, ingen
ofrälse justitiekansler, ingen ofrälse fullmäktig i rådet —
vart skulle man då vända sig om hjälp och rättvisa?

Om du än vore aldrig så käck i din syssla, om du ägde
den störste generals insikter, om du visat den utomordentligaste
tapperhet och i aldrig så många fältslag låtit ditt blod
strömma för fosterlandet, med ett ord: om du ägde de
allrastörsta militära förtjänster, så torde du, blott för det du är
född ofrälseman, få gråna under korsgeväret och aldrig
hinna den höga fänriksgraden, dit likväl adlige ynglingar
kunna dagligen ur barnkammaren springa utan någon annan
militär förtjänst än den, det simpla namnet medförer.

Men då fienden kommer, då det gäller att fullgöra den
dyra plikt, för vilken officeraren i fredstid så hederligen
varit underhållen, då torde en del skamligen övergiva sina
stackars ofrälse soldater, lämna armé, städer, land och
medborgare till ett hånligt rov åt en svag fiende utan att töras
se fienden i synen och utan att bry sig om något annat än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0606.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free