- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
603

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetstidens slutakt. Hattar och Mössor slitas om makten - Ständerväldets sista tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

till sitt folk i farans stund? Hade icke alla Sveriges stora
konungar just genom sin personliga samverkan med
ständerna uträttat alla de storverk, som levde i folkets minne
och hjärtan? Och nu ville ständerna icke ens höra på, när
konungen uppmanade dem till endräkt i en stund, då hela
rikets välfärd stod på spel! Redan vågade man i tryck
uttala, att Sverige hade att välja mellan att återgå till Gustav
Adolfs tider eller att alldeles förfalla till samma elände som
Polen. Ty vad var det väl, som bragt Polen i olycka, om
icke riksdagens ständiga intrång på konungamakten?

Med tryckpressens hjälp spreds konungens tal över
landet, och hans varma, fosterlandsälskande ord väckte
genklang i alla Sveriges bygder. Men partimännen sade fula
ord om att konungens tal så där blivit tryckt och gjorts
till »en budkavle i landet». Och sekreta utskottet beslöt, att
de personer, »som visat en så straffbar dristighet genom
högstberörda tals otidiga tryckning», skulle till laga ansvar
och straff befordras. Den man, som begått det svåra
brottet, befanns vara en lagman i Örebro, och han straffades
med böter.

*



Striderna om konungaförsäkran kunde dock ej få fortgå
i det oändliga. Man hade hunnit långt in på det nya året,
och ändå hade riksdagen ingen vart kommit i sitt arbete.
För partiledarne var det klart att något måste göras.

Med hjälp av ryske ministern, som var rädd för att driva
den unge konungen till ytterligheter, lyckades de också
frampressa ett jämkningsförslag, som accepterades av bägge
de stridande parterna. Det innebar, att konungaförsäkran
formulerades i enlighet med de ofrälse ståndens fordringar,
men att det i en särskild skrivelse, undertecknad av de fyra
talmännen, gjordes ett uttryckligt förbehåll för varje stånds
välfångna privilegier. Enighet var alltså vunnen — på
papperet. Men hur skulle man väl i de enskilda fallen kunna
tillämpa två bestämmelser, som stodo så bestämt i strid
mot varandra? Resultatet skulle uppenbarligen komma att
bero av vilkendera gruppen som för tillfället var den
starkaste, den adliga eller den ofrälse.

Detta var alltså »det storverk, som ständerna bragt till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0609.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free