- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
605

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetstidens slutakt. Hattar och Mössor slitas om makten - Ständerväldets sista tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men den varade ej länge. Konungen gjorde alltjämt vad
han förmådde för att förhindra bittra partistrider och försökte
genom fredliga underhandlingar förmå det behövliga
antalet rådsherrar att frivilligt draga sig tillbaka med pension.
Men då han på det viset icke lyckades bereda Mössorna mer
än sex rådsplatser, kunde ingenting längre hejda partiets
stridslust. Nu skulle hela Hattrådet köras bort.

Aldrig hade så lumpna skäl anförts för en hel
rådkammares avsättning som de anmärkningar, vederbörande
deputation lyckades plocka ihop vid sin granskning av
rådsprotokollen. Somliga av dessa anmärkningar voro fullkomligt
löjliga, såsom att rådet tillåtit införsel för hovstallets
räkning av ett parti söljor, hovtänger och hästskosöm till 137
riksdalers värde, vilka varit importförbjudna, »enär lika
goda, om icke bättre, här i riket kunde förfärdigas».

På grundval av vad rådet låtit komma sig till last
dekreterade deputationen med bistert allvar, att de kvarstående
tio riksråden borde förklaras förlustiga sina ämbeten.
Förgäves kallade konungen till sig kompositionsmännen och
besvor dem att stanna inom de gränser, varom man
kommit överens, och icke missbruka Mössornas tillfälliga
övertag. De svarade alla med en mun, att de ej längre
mäktade styra de ofrälse stånden.

Ingenting förmådde nu hejda dessa. Det hade också
dunstat ut en del om franske ministerns själaköp inom de
ofrälse stånden. Detta blev ett ypperligt agitationsämne
för Mössorna, vilka begagnade det för att misstänkliggöra
var och en, som ej instämde i det allmänna fördömelseropet
över rådkammaren. Bondeståndets sekreterare blev nu så
hjärtskrämd, att han upphävde sitt kontrakt med ambassadören
och lät återsända den summa, som deponerats för
hans räkning.

Den 11 april avgjordes rådets öde genom de ofrälse
ståndens enhälliga beslut, att sju av de tio riksråden skulle
förklaras förlustiga ständernas förtroende — de tre, som fingo
stanna kvar, voro sådana, som Mössorna redan vunnit eller
beräknade att vinna för sig. På riddarhuset behandlades
ärendet först den 25 april. Utgången kunde ju icke ändras,
men debatten hör i alla fall till de märkligaste i frihetstidens
historia. Med lysande vältalighet och imponerande kraft

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0611.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free