- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
607

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetstidens slutakt. Hattar och Mössor slitas om makten - Ständerväldets sista tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av de bristfälliga kommunikationerna hann hungern skörda
många offer, innan undsättningen kom fram. Slapphet
och oreda inom förvaltningen gjorde också sitt till för att
försena hjälpen. Men allt skulle ha gått bättre i lås, om icke
rådet och ämbetsmännen gått så helt upp i partikampen,
att de glömde sina närmaste plikter mot sina landsmän.
Framför allt var det ett oförsvarligt oskick, att
landshövdingarne skulle ligga vid riksdagen och käbbla i stället för
att arbeta på att rädda inbyggarne i sina län från svältdöden.
Det är upprörande att se, hur i Värmland tusentals
svältande människor dag efter dag fingo vänta på hjälp förgäves,
bara därför att skutskepparne i Göteborg och Vänersborg
grälade med varandra om rätten att frakta
undsättningsspannmålen från Göteborg. Här skulle en kraftig, ordnande
hand med ens ha kunnat göra slag i saken. Men regeringen
ansåg icke frågan nog viktig, för att vederbörande
landshövding skulle behöva resa dit. Nej då, den saken kunde
nog ordnas på annat sätt — genom långrandiga skriverier
förstås. Så var det nästan alltid. Och att försöka beveka
ständerna till en så effektiv åtgärd som att genom ett
brännvinsförbud rädda landet från hungersnöd, det var att köra
huvudet i väggen.

Över huvud taget behandlades denna fråga med en
upprörande likgiltighet, ja rentav egoism. I bondeståndet
förklarade t. ex. en riksdagsman från Småland, där man
förskonats från missväxt, helt cyniskt, att den som var
nödställd, borde själv söka sin bärgning, där den kunde finnas,
och inte vänta, att brödet på allmän bekostnad skulle föras
honom i munnen; så hade folket i hans ort fått göra. Han
understöddes av andra riksdagsmän, alla från landsändar,
som icke behövde understöd.

Hur skulle väl ett folk, som var till den grad söndrat,
kunna bekämpa en landsplåga av så förfärande mått! Av
svält och farsoter bortrycktes åren 1772 och 1773 fler
människor än någonsin förr eller senare under de 170 år, som
förflutit sedan tabellverket upprättades — fler än de offer,
som krig eller 1809 års lantvärnssjuka eller koleran
någonsin skördat. I de många jämmerrop, som nu uppstego ur
förtvivlade bröst, blandade sig hårda anklagelser mot dem,
som slagit under sig all makt i samhället men icke mäktade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0613.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free