- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
608

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetstidens slutakt. Hattar och Mössor slitas om makten - Ständerväldets sista tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

finna bot för folkets nöd, ja ej ville däråt ägna ens en ringa
del av det intresse, som de offrade på frågor om
ståndsprivilegier och personliga förmåner.

Lika handfallna stodo ständerna inför statsbristen,
som växt ytterligare under Hattarnes senaste regering.
Präster och borgare hade inga andra medel att föreslå än
indragningar, framför allt i fråga om försvarsväsendet.
Men bönderna vägrade att ens yttra sig över frågan, med
mindre de finge förverkligat sitt gamla krav om tillträde
till sekreta utskottet.

Lika litet kom man någon vart med lösningen av
myntfrågan
, vilken också förvärrats av Hattarne genom deras
förnyade starka sedelutgivning. De botemedel, som
föreslogos av vederbörande deputation, gingo bland annat ut
på att återigen stänga banken för utlåning och förbättra
handelsbalansen genom inskränkning i brännvinsbränningen.
Men här stodo starka privata intressen hindrande i vägen.

Så upplöste sig nästan hela riksdagens verksamhet i idel
privategoistiska intressen. Här hade behövts en kraftig
hand för att driva de söndrade till enigt arbete på att först
och främst lindra rikets nöd och sedan fullfölja de goda
tendenserna till ett demokratiskt reformarbete. Som det
nu gick, var det fara värt, att ständerna skulle förstöra
alltsammans. Men inom riksdagen fanns ej längre någon man
med den behövliga kraften och auktoriteten. Det hela såg
hopplöst ut.

Hopplöst var det också för dem, som ej tillhörde de
politiskt rättrogna, att se, hur litet ständerna ofta aktade
rättvisan. Upprepade gånger gynnade man vid ämbetsutnämningar
sina partivänner så hänsynslöst på andras bekostnad,
att det ej ens fanns något sken av lag och rätt. De
fördärvliga ackorden, vilka blivit förbjudna vid tillsättningar av
civila ämbeten, levde åter upp igen. Det mest iögonfallande
exemplet är det förut anförda med landshövdingen och
generallöjtnanten von Lingen. Han hade i Pommerska
kriget visat sig som en mycket medelmåttig härförare, och
som landshövding hade han ej heller utmärkt sig. Men han
ägde den stora förtjänsten att vara en i allo rättrogen Mössa,
och slik dygd förtjänade en vacker belöning. Alltså fick
han av riksdagen löfte på befordran till ett bättre län, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0614.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free