- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
610

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frihetstidens slutakt. Hattar och Mössor slitas om makten - Ständerväldets sista tid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

av underordnade myndigheter. Därav drabbades t. ex.
Stockholms nye pastor primarius, som i kraft av Adolf
Fredriks fullmakt tillträtt sitt ämbete. Han hade det felet att
räknas till Hattpartiet och var därför olämplig. Att den
mest intresserade delen av Storkyrkoförsamlingens
medlemmar petitionerade om att få behålla honom, hjälpte icke.

På samma sätt gick det för en nyutnämnd skolmästare i
Enköping. Man tog ifrån honom den fullmakt, Kungl. Maj:t
givit honom i kraft av förord från Uppsala domkapitel.
Man tvingade honom att åt sin medsökande avstå den
syssla, han tillträtt, ja han måste t. o. m. utbetala en del
av den uppburna lönen åt sin efterträdare. Förklaringen
låg däri, att den andre hade »kungen till farbror». Hans
mäktige beskyddare var prosten Bränder i Enköping, »kanske
den slugaste av alla Mössorna i sitt stånd». Den stackars
skolmästaren skulle alltså återgå till sin förra befattning
i Stockholm. Men nu var denna besatt med annan innehavare,
varför han fick se sig om efter plats på något annat
håll, var det nu kunde bli. Under väntan på att en sådan
skulle bli ledig fingo de riksråd och domkapitelsmedlemmar,
vilka buro skulden för brottet att utnämna honom, punga
ut med årligt underhåll åt honom, motsvarande hans förra
lön. — Så började rena rama godtycket regera.

Lika illa var, att ständerna revo upp domar och andra
beslut av föregående riksdagar, så att ingen kunde vara
säker på, om det som en gång fastställts av de maktägande,
skulle äga bestånd längre än till nästa riksdag. En fiskal,
som på Mössregeringens tid blivit inmanad i fängelse för
en häktningsåtgärd, hade av den därpå följande
Hattregeringen fått upprättelse i form av borgmästarfullmakt och
skadestånd i pengar. Och då ordföranden i den domstol,
som dömt honom till fängelse, saknade medel att betala sin
andel i skadeståndet, hade denne blivit bysatt. Men på
1771 års riksdag blev den bysatte frigiven och fick i sin tur
upprättelse för det »hårda och nesliga häkte, han måst
uthärda», i form av häradshövdingelön på extra stat. Och
detta fast det fanns grundade skäl till tvivel på att mannen
uppfört sig så, som en oväldig domare ägnar och anstår.

Så vacklade rättskipningen i ständernas hand fram och
åter. Partiväsendets laglöshet framstod ohöljd i den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:12:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/6/0616.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free