Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 / 29 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - Statsvälvningen 1772

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett enda, som kunde brinna.» Han gjorde då försök att
arbeta sig fram med den bästa av båtarna, ty han blev nu
ängslig, att ryktet om hans färd skulle hinna före honom till
Sveaborg och omintetgöra hela företaget. Men efter några
timmars hårt arbete måste han vända om och lägga i land vid
en liten by för att invänta bättre väder, och under tiden få
kläder och gevär torra.

Gustav III:s namnteckning och sigill under fullmakten för Sprengtporten. Sigillet bär spår av att ha blivit behandlat med ett finger, innan det stelnat.

Man kan tänka sig, hur den stora revolutionsplanens
upphovsman skulle känna sig till mods i denna fatala situation,
som han hade sin egen brist på förutseende att tacka för. Han
säger också själv i sina minnesanteckningar; »Vad mig allra
mest chockerade var, att jag, som tänkt ut en hel revolutionsplan,
skulle själv vid första verkställigheten ej se mig bättre
för än att stanna med 20 dragoner på en udde i havsbandet
utan föda och nästan i brist av alla behov, till och med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>