Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - Statsvälvningen 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undan det öde, som förestod Polen, så var ingen tid att
förlora. Det dugde ej att vänta, till dess att Ryssland hunnit
bliva färdigt med Polen. Nu eller aldrig! Nu var tidpunkten
gynnsam, ty den mäktiga ryska kejsarinnan var alltför
upptagen av sina intressen i Polen för att kunna med framgång
lägga sig i Sveriges inre angelägenheter. Men hade tsardömet
väl fått tid på sig att smälta det rov, som det beredde sig att
sluka, så skulle det icke förbli en overksam åskådare till en
statsvälvning i Sverige.
Här hemma hade förhållandena ävenledes utvecklat sig
så, att det blev farligt för Gustav att dröja, ty de maktägande
ständerna hade väckts ur sin säkerhet genom det budskap,
som överståthållaren kom med den 17 augusti. Nu riktade
sig misstankarna genast mot konungen själv. Först beslöt
man sända riksrådet Funck till Skåne för att kväva upproret,
och prins Karl, som var misstänkt, hemkallades. I Stockholm
ställdes trupperna under befäl av riksrådet Kalling, och en
bataljon av Upplands och Södermanlands regementen
inkallades till staden. Det berättas också, att Mössornas ledare
beslutit bemäktiga sig konungens person, men att en av dem
varnat honom.
För kung Gustav gällde det alltså nu hans frihet och hans
krona, ja kanske hans liv. Om Funck väl hunne att taga
befälet över krigsmakten i södra Sverige och Mössorna finge
pålitliga trupper till sitt förfogande inom huvudstaden, så
skulle spelet vara förlorat. Den 18 augusti fick konungen de
första underrättelserna från Sprengtporten. Från honom
var således ingen hjälp att vänta på flere dagar. Sprengtportens
plan hade alltså fullständigt misslyckats. Hade konungen
litat till honom enbart, så hade han vid den tid, då
Sprengtporten äntligen hann fram till Stockholm, med all säkerhet
varit fängslad, och vi hade, såsom Schück framhåller, »haft
ett inbördes krig — på vilket Ryssland och Preussen
antagligen gjort ett hastigt slut på samma sätt, som de
pacificerade Polen. Det var från detta öde vi räddades genom
Gustav III:s personliga ingripande just i det rätta ögonblicket.
Det var hans mod och hans sinnesnärvaro, som reparerade
Sprengtportens många fauter.» Den 20 augusti skulle det vara
för sent för konungen att handla, ty den dagen skulle
Upplands regemente rycka in i huvudstaden till försvar för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
