Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - Statsvälvningen 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej mottager eder med glada känslor. Nationen har sedan
längre tider tillbaka varit skild genom tvenne partier, vilka
delat henne, så att säga, i tvenne folkslag, förenade allenast
att sönderslita fäderneslandet. Att befästa sitt välde har
varit de rådandes enda mål; ingenting har varit heligt för en
av hat och hämnd upprörd menighet. Således har friheten,
den ädlaste av mänsklighetens rättigheter, blivit förvandlad
uti en olidlig despotism i det rådande partiets händer.
Om således rikets invärtes ställning varit vådlig, huru
hisklig är ej dess utrikes belägenhet! Jag blyges att därom nämna.
Född svensk och en Sveriges konung, borde det vara för mig
en omöjlighet att tro, det främmande avsikter kunde råda på
svenske män, än mer att de nedrigaste medel därtill brukade
blivit. I kännen, vad jag menar, och min blygsel är för eder
nog för att finna, i vad nesa edra misshälligheter nedsänkt
riket.
Den Högste själv har synts förtörnad av de stridandes
orättvisa. Jorden har nekat sin gröda, och en dyr tid med
hunger och nöd har tryckt hela landet. Långt ifrån att i
tid tänka på bot, då jag däruppå yrkade, haven I synts mera
uppmärksamma att utöva eder egen hämnd än att tänka på
deras hjälp, som eder befullmäktigat. På ett sådant sätt
har ett helt år tillbragts under en för landet ganska tung
riksdag utan att på något sätt vara nyttig. I en sådan
belägenhet, och då riket och den rätta friheten och säkerheten
stodo i största fara — för att ej tala om mitt liv — har jag
ej funnit annan utväg än, näst den Högstes bistånd, att gripa
till de medel, som hulpit andra frimodiga folkslag och fordom
Sverige självt under Gustav Vasas fana, från ett olidligt
välde och förtryck!»
Ett sådant strafftal hade ständerna icke fått höra från
tronen sedan den ryktbara riksdagen i Västerås 1527.
Konungen slutade med en försäkran, att det blott var
självsvåldet men icke friheten han ville avskaffa.
Fördenskull lät han inför ständerna uppläsa ett förslag till den
nya regeringsform, som han utarbetat. Denna grundlag blev
enhälligt antagen och besvuren av ständerna.
»Så hade», säger Malmström, »samma ständer, som i sex
månader tvistat om några ord i konungaförsäkran, nu måst
utan överläggning antaga en hel ny regeringsform, sedan den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
