Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - En rikt begåvad men olycklig man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sprengtportens utomordentliga gåvor hade ännu länge bort
komma Sverige till godo, ty han var dock endast 47 år gammal.
Men det var hovets hala tiljor, som bragt honom på fall.
Hovlivets av intriger mättade luft var farlig för en av naturen
så misstänksam man. Själv kände han också vid sin utnämning
till gardeschef från första stund, att »hovlevnaden», såsom han
säger, »ej passade ihop med min smak för arbete, och att jag
dessutom saknade hos mig de talanger, som erfordrades för
en man uti en så lysande post i den stora världen. Jag gav
konungen därför tillkänna mitt bekymmer i den delen och
undanbad mig denna stora nåd, men herrn ansåg detta
såsom en blott modestie.»[1] Gustav vidhöll sin åtgärd, ty
dels hoppades han, att den kraftfulle Sprengtporten skulle
rycka upp disciplinen inom det regemente, som borde tjäna
till föredöme för de andra, dels ville han på den viktiga
posten som chef för sina livtrupper ha en man, som visste
med sig, att hans egen existens berodde av att
statsvälvningens resultat bleve beståndande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
