- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
81

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - Gustav III som samhällsförbättrare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

känd f. d. Mössledare, ett yttrande, som de ivrigaste
rojalisterna funno förnärmande för Hans Maj:t. De ansågo
därför, att de förgripliga orden borde strykas ur adelns protokoll.
Men konungen själv ville, att de anmärkta uttrycken skulle
stå kvar, för att »eftervärlden må uti våre handlingar
igenfinna, att under Gustav III:s regering det varit svenske
män lovgivet att inför tronen fritt få yttra sina tankar».
Konungens »nådiga och märkeliga ord» framkallade hos de
närvarande en hör- och synbar rörelse. De »förorsakade uti
hela rikssalen ett sakta dån. Glädjetårar utbrusto utur
fleras ögon, och omsider hördes överallt ridderskapets och
adelns underdåniga tacksamhet yttra sig genom det
enhälliga utrop: ’Gud välsigne konungen!’»

Än så länge hade man icke lagt märke till en rätt väsentlig
olikhet mellan 1766 och 1774 års tryckfrihetsförordningar.
Gustav hade nämligen tillagt en bestämmelse, att den som
offentliggjorde något, som »rörer eller kväljer regeringsformen
eller konungaförsäkran jämte Vår och rikets majestät,
höghet och rätt», han skulle dömas och straffas såsom för
högmålsbrott. Under denna obestämda rubrik kunde ju nästan
varje klander mot regeringen och dess åtgärder hänföras.
En viktig olikhet mellan de bägge förordningarna var också
den, att Gustav III:s tryckfrihetsförordning saknade den
orygglighet, som tillkommer grundlag eller allmän lag. Den
kunde när som helst av konungen ändras eller upphävas.

*     *
*



I upplysningstidens anda var också den lag om
religionsfrihet
för utlänningar av annan tro, vilken utfärdades år
1781. Denna anda tog sig hos Fredrik II i Preussen uttryck
i hans bekanta yttrande: »I mitt land får var och en bli salig
på sitt sätt.» Det var ju andra tider nu, än när svenska kyrkan
kämpade på liv och död för sin tro. Nu behövdes ej längre
sådana skyddsmurar som 1604 års stadga om religionen.

Religionsfriheten hade också till ändamål att locka
förmögna och driftiga utlänningar till vårt land till gagn för dess
industri och handel. Det var den synpunkten, som lagens
upphovsman, den berömde finske prästmannen Chydenius,
anlade i sin motion på 1779 års riksdag. »Rörd av mina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free