Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - Gustav III som samhällsförbättrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och välsinnade inbyggare». Men de goda dannemännen
glömde å andra sidan ej bort Schröderheims löfte om hjälp mot
»tattare och skojare», vilka tyckas ha utgjort en verklig
landsplåga för allmogen. Bönderna anhöllo om förbud för sådana
personer att stryka omkring på landsbygden och »uppföra
komedier, visa björnar och markattor, som dansa, med flere
utländska kreatur, öva taskspeleri och flera onyttiga
gycklerier». Men trots Schröderheims löfte blev skrivelsen härom
blott lagd till handligarna med den motiveringen, att
»författningarna härom äro tillräckliga».
Av prästeståndet hade man väl ej väntat sig bifall till
motionen om religionsfrihet. Efter en »ogement häftig»
diskussion blev den också »med en oändlig hetta» avslagen.
Men frågan var avgjord genom tre stånds bifall.
1781 års stadga om religionsfrihet betecknar ett stort
framsteg på civilisationens bana, ett steg som konungen säger
sig ha vågat taga »under ett ljuvligt fredslugn efter en
lycklig förening av söndrade sinnen, uti ett av vetenskaper
upplyst tidevarv». Inflyttade utlänningar av annan religion
och deras avkomlingar ägde hädanefter rätt att i Sverige
bygga sig egna kyrkor, hålla gudstjänst och enskilda lärare för
sina barns undervisning samt för övrigt åtnjuta alla
medborgerliga fri- och rättigheter, undantagandes tillträde till
statens ämbeten samt riksdagsmannarätt. Ej heller fingo
de hålla offentliga processioner, inrätta allmänna skolor
eller kloster eller överhuvudtaget driva någon som helst
propaganda för sin religion. Några munkar finge ej komma
in i landet, »av vad religion och sekt de vara måge».
Den, som ofredade främmande trosbekännares gudstjänst
eller hädade deras läror och bruk, skulle straffas med böter.
Om statskyrkans präster kallades till främlingarne på
sjukbesök, fingo de ej oroa deras samveten med religionstvister
och kontroverser.
Den nya lagen förskaffade Gustav ett tacksägelsebrev
från påven Pius VI, och konungen svarade med att uttrycka
sin glädje över att ha vunnit en så upplyst regents bifall.
Överhuvudtaget hade toleransens ädla grundsats gått
Gustav i blodet på ett sätt, som vittnar om en hög kultur
och ett milt sinnelag. Han avskydde all slags förföljelse mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
