Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - Gustav III som samhällsförbättrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
olika tänkande, och så ofta han kunde, hejdade han myndigheternas
nit, när det gick för långt. Därför fingo sekteristerna
numera i allmänhet vara i fred för konventikelplakätets
stränga bestämmelser. Exempelvis ville myndigheterna
tillgripa fängelsestraff och tvångsarbete mot de s. k.
åkeanerna i Småland, så benämnda efter bonden Åke
Svensson från Älmeboda, vilka ville införa det tusenåriga riket
med egendomsgemenskap, upplöste äktenskapet och hädade
den offentliga gudstjänsten. Men Göta hovrätt kom till den
uppfattningen, att Åke själv och flere av hans anhängare
voro »alldeles fallna i galenskap», vadan de borde intagas på
Danviks dårhus och där vårdas, tills de återvunnit sitt
förstånd. Domen stadfästes av konungen, och tack vare detta
förståndiga sätt att behandla den andliga epidemien
upplöstes den nya sekten alldeles.
Vid samma tid uppträdde i Stockholm en strumpvävaregesäll
vid namn Anders Collin som sektbildare. Då man
uppmanade konungen att vidtaga åtgärder mot hans anhängares,
de s. k. Collinianernas, hemliga möten, svarade han: »Om
man bara låter dessa sekterister vara i fred, göra de säkerligen
intet ont; men om de bliva utsatta för förföljelse, kan det
föranleda mycket bråk.»
Denna respekt för samvetsfrihetens sak skulle naturligtvis
av konungens motståndare stämplas som en yttring av
dåliga bevekelsegrunder, såsom man ser av hans oppositionellt
sinnade svägerska Hedvig Charlottas dagbok, där hon skriver:
»Törhända är konungens försiktighet beroende på rädsla,
ty han har i alla tider hyst en häpnadsväckande fruktan för
sammansvärjningar.»
Även till judarne sträckte den nya lagen om
religionsfrihet sina verkningar.
Karl XI hade varit sträng mot Guds forna egendomsfolk
och landsförvisat alla judar »såsom Kristi namns och
församlings försmädare», så framt de ej ville göra Hans Maj:t
den glädjen att låta döpa sig. Men under frihetstiden med
dess starka ekonomiska intressen hade den affärsbegåvade
israelitiska rasen funnit en gynnsammare jordmån i Sverige.
År 1746 hade rika portugisiska judar fått tillstånd att
bosätta sig i riket samt där njuta medborgerliga rättigheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
