Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - Vid tjusarkonungens hov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När det gällde rikets tjänst, hade Gustav en skarp blick,
Sven om han inte alltid visade det. Men i fråga om det
granna skådespelet vid hans hov var hans värdesättning av de
agerande ofta mer än lovligt ytlig. En hög börd gav åt en
nybakad fänrik företrädesrättighet framför rikets högsta
ämbetsmän. Vid stora fester kunde man få se högvälborna
unga subalternofficerare sitta och spisa vid Hans Maj:ts
eget bord, medan konungens finansminister Liljencrants,
vice amiral Tersmeden och andra framstående
»uppkomlingar» ej voro fina nog därtill utan blevo placerade vid
överkammarherrens bord. Skjöldebrand berättar i sina memoarer,
hur han vid Gustav III:s hov fick slita en hund för att han,
som blott var son till en nyadlad konsul, förlovat sig med den
högvälborna fröken von Höpken. Hans fästmö befalldes
till den kungliga taffeln, men han själv fick avlägsna sig, så
snart supén började. När man hör sådant, tycker man som
Schück, att det är alldeles i sin ordning, när Sergel vid en
lantlig måltid, som Gustav III på sin italienska resa intar
i Sibylla-templet vid Tivoli, får ensam äta vid ett särskilt
bord — han var ju inte adelsman som alla de andra utan
bara en världsberömd konstnär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
