- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
119

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - Den kungliga familjen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hedvig Charlottas levnadsfilosofi sattes mången gång på
hårda prov av hennes lättsinnige gemål. Så här skriver hon
i sin dagbok på våren 1781: »Så länge han hade sina
älskarinnor, var det mycket bättre, men sedan den sista blev
landsförvisad för att hon tillåtit sig nedrigheter emot
kungen och han ej skaffat sig någon ny, har hans lynne blivit
ännu värre, och jag har dagligen varit utsatt för häftiga
utbrott därav, vilket till och med inträffat inför betjäningen.
Denna hans häftighet har under den gångna vintern så
tilltagit, att mitt tålamod är slut. Därför har jag kanske ej
heller å min sida varit så lugn, som jag bort, vilket gjort
oenigheten oss emellan värre för var dag, som gått. Jag har
nu uppgivit allt hopp att någonsin kunna återvinna hans
förtroende. Min önskan är blott att få vara i fred, samt att
vi ej, innan åren tvinga därtill, må bli alldeles utledsna på
varandra. Skulle det ännu ett år fortfara oförändrat på
samma sätt, fruktar jag, att sorg och bekymmer helt och hållet
skola undergräva min hälsa, och att jag i en annan värld får
söka den lycka, som jag ej funnit uti hela mitt av ständiga,
tärande bekymmer uppfyllda liv.»

Den missmodiga stämning, varom dagboken här vittnar,
tog dock aldrig överhand med den levnadsfriska hertiginnan.
För att komma ur det odrägliga tillståndet beslöt hon sig
för att söka framkalla en förklaring. Det lyckades, och den
rensade luften. Sedan låter det i en annan tonart i dagboken:
»Alltsedan dess har hertigen behandlat mig med all möjlig
vänlighet, och jag hoppas verkligen, att detta måtte vara
sista gången, som jag haft orsak att beklaga mig över honom.
Trots alla hans fel älskar jag honom ännu och kommer alltid,
så länge jag lever, att göra det mer än han verkligen
förtjänar; och hur förolämpad och bekymrad jag än må känna mig
över hans beteende mot mig, kan jag ej låta bli att värdera
honom för hans många onekligen goda egenskaper.»

Esomoftast fick hon dock nya skäl att beklaga sig över
sin gemåls hänsynslöshet och häftiga lynne. En dag på våren
1790 skriver hennes svägerska Sofia Albertina i ett brev
till en väninna: »Hertig Karls uppförande är förfärligt, och
hans beteende mot hertiginnan är ovärdigt. Det går ingen
dag, utan att han vid bordet säger henne de värsta
grovheter.» Hedvig Charlotta var dock klok nog att ta det hela som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free