Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - Den kungliga familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hertigen hade ingen lust att skiljas från sin älskarinna, och så
blev allt gott igen, tills förbindelsen mellan hertigen och
mamsell Hagman år 1795 upplöstes utan några svårare slitningar.
Fredrik Adolf tog sig en ny älskarinna, och Sophie Hagman
å sin sida skaffade sig ersättning för vad hon förlorat. En
berömd fransk sångare och kvinnotjusare blev hennes nye
älskare, och frukten av denna förbindelse vart en liten
världsmedborgare. I sin fransman var hon så kär, att hon
säges ha rest efter honom till Tyskland, då han tröttnat på
henne, men blott för att få se sin enträgenhet lönad med
köld och likgiltighet.
Efter brytningen med honom har historien ej bevarat några
meddelanden om att Sophie Hagman knutit några nya
erotiska band. Hon närmade sig nu också livets middagshöjd.
De sista decennierna av sitt liv framlevde hon beundrad för
sin ännu bevarade skönhet, sitt älskvärda, behagfulla väsen
och sitt goda hjärta. Hon umgicks i de bästa kretsar och
räknade bland annat den store skönhetsdyrkaren Sergel som
vän och beundrare. Hon skilde sig ock från andra furstliga
mätresser genom att aldrig missbruka sin ställning till att
rikta sig med gods och ägodelar. Men hon hade i alla fall
fått så mycket i gåvor och pensioner, att hon kunde leva
ett ganska angenämt liv även på äldre dagar.
<h2>Drottningen.</h3>
I en olycksalig stund hade Gustav III och Sofia Magdalena,
två människor, som alls ej passade för varandra,
kedjats ihop för livet. I sina memoarer skriver Gustav år
1765 om detta äktenskap: »Så blev denna sak avgjord till
högsta missnöje för mina föräldrar, vilka sedan sökt ingiva
mig lika mycken vedervilja, som de själva känna, för detta
giftermål. Och de ha däruti så väl lyckats, att jag aldrig
kommer att i fråga om denna förbindelse eftergiva för
nationens önskningar, om ej öppen fara för staten och dess
intressen därtill tvingar mig.»
Gustav hade då ännu ej sett sin trolovade. Men året därpå
mötte han henne som brud i Hälsingborg. Vilket intryck hon
gjorde på honom kan man se av ett brev till hans forne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
