Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - Den kungliga familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i hovskvallret och ryktena om ett otillbörligt förhållande
mellan drottningen och Munck. Dessa rykten ha sedan i
memoarer och anteckningar gått till eftervärlden. Därvid har
särskilt ett omdöme i livmedikus Dalbergs anteckningar om
Gustav III:s sinnesart och natur spelat en roll. Här förklaras
konungen ha varit impotent. Men Odhner, vår grundligaste
forskare i Gustav III:s historia, tillmäter ej dessa uppgifter
stort värde, då de härröra från en person, som genomgående
talar med så uppenbar hätskhet om Gustav, att han icke kan
anses vittnesgill. Mera väger för Odhner den faderliga ömhet,
Gustav III alltid visade för Gustav Adolf, och den öppenhet
och frånvaro av all skygghet, som rådde i konungaparets
förhållande till Munck. Den borde ju vittna om ett gott
samvete. Å andra sidan måste dock Gustavs ovanliga
skådespelartalang tagas med i räkningen. — Ja hur man vrider
och vänder på denna fråga, så är man här inne på ett
område, där inga bevis kunnat presteras för vare sig den ena
eller den andra uppfattningen.
Ryktet att Munck var drottningens älskare vann
emellertid utbredning ej minst därigenom, att konungens egen
moder och syskon satte tro därtill. Hertiginnan anförtror
på nyåret 1778 i chifferskrift sin dagbok följande: »Tänk dig,
att drottningen är värre med Munck än någonsin! Hon gör
ingenting annat än ser på honom och ger honom hundra
millioner ögonkast. Jag har själv sett det — det är avskyvärt.»
Hertig Fredrik förgick sig ända därhän, att han på en fest
på börsen i flere personers närvaro kläckte ur sig den mera
elaka än spirituella kvickheten: »Om vi vore katoliker,
så skulle jag ha trott, att antingen hade en ängel eller en
munk gjort det barnet.»
Redan på hösten 1777 hade hertig Karl inför sin moder
bedyrat, att Munck var drottningens älskare, och med
ryktessmidares vanliga tvärsäkerhet åtog han sig t. o. m. att när
som helst bevisa det.
Snart hörde även Lovisa Ulrika till dem, som trodde på det
onda ryktet. En dag på nyåret 1778 yttrade hon till Hedvig
Charlotta: »Var på Er vakt! Jag fruktar nämligen, att detta
barn icke är kungens. Ni känner väl till alla rykten, som äro
i omlopp bland allmänheten rörande Munck? Skulle det nu
verkligen vara förhållandet, att hon är i välsignat tillstånd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
