Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - Den kungliga familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att taga en uppriktig del i Eders Maj:ts lycka. Jag väntar
av tiden, att det täckelse, som höljer Edra ögon, sönderslites;
det är då, Ni skall göra mig rättvisa och ångra den hårdhet,
varmed Ni bemött en moder.»
När konungen läst moderns svar, kommer han utstörtande
till sina bröder med biljetten i hand och utropar, blek av
sinnesrörelse: »Sen nu, vem I haven lagt Eder ut för!» ...
Allmän bestörtning bland de hundratals personer, som trängas i
hovets salar för att lyckönska. Prins Fredrik är nära att dåna.
Omedelbart därpå skickar konungen ett av riksråden till
modern och förbjuder henne att komma till slottet. Lovisa
Ulrika mottog denna hälsning från sonen i sin vagn, just
som hon åkt ut från Fredrikshov. Hon måste vända om.
Förgäves skickar änkedrottningen prinsessan Sofia
Albertina med ett nytt brev, vari hon försäkrar, att uttrycket
»täckelse» på intet sätt åsyftade drottningens person, utan
endast, som det heter i brevet, »haft avseende på det olyckliga
intryck, som I fattat mot mig». Men förgäves vädjade
prinsessan denna gång till Gustavs känslor som son och utropade,
att han dödade sin moder. Det svar, hans syster förde med
sig till Fredrikshov, slutade med dessa ord: »Ni har förgiftat
den skönaste dagen i mitt liv. Njut av Eder hämnd, men i
Guds namn utsätt Eder icke för allmänhetens! Stanna hemma
och befria mig från att se mitt folk av kärlek till mig skymfa
min moder!»
Om Gustavs känslor vid detta tillfälle finns ett ytterligare
vittnesbörd i det brev, han samma dag skrev till sin väninna
grevinnan de Boufflers: »Det är den lyckligaste fader och den
olyckligaste son, som skriver till Er. Jag har nyss fått ett
barn och i detta ögonblick smakat hela ljuvheten av att
älskas ... Men glädjen och smärtan bilda en så stark kontrast
i min själ, att jag knappt kan andas, och det största bevis
på vänskap, jag kan giva Er är att skriva till Er i detta
fasansfulla ögonblick. Jag väntade ej, att vad jag mest längtat
efter i mitt liv skulle bliva orsaken till min största sorg.»
»Sådan var», säger Odhner, »första dagen i Gustav IV
Adolfs levnad. Det var, som om han redan i födelsestunden,
ja dessförinnan, varit invigd åt olyckan.»
Brytningen mellan konungen och hans moder hade nu
blivit ohjälplig. Båda ledo djupt därav. Änkedrottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
