- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
143

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - Den kungliga familjen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sorgen kunde dock icke lägga band på konungens
obehärskade lust för skådespel. Det kostade mer än nog på honom
att uppskjuta ett sällskapsspektakel på Ulriksdal hela
fjorton dagar efter den lilles död.

En medlem av kungahuset, vars sorg gjorde ett starkt
intryck, var hertig Karl. Vid begravningen »lämnade han sina
tårar fritt lopp». Men i verkligheten var det ett annat nästan
samtida dödsfall, som framkallade hans känsloutbrott,
nämligen premiäraktrisens vid den franska teatertruppen
mademoiselle Barons. »Denna skådespelerska», säger Fersen,
»förenade med ungdom en fördelaktig växt och vackert
utseende och var en så mycket större förlust för denna trupp,
som det var omöjligt att ersätta henne uti Sverige. Men
huru ömt denna förlust än träffade konungen och omstörtade
hans lyriska förströelser, blev den ännu kännbarare för
hertigen av Södermanland. Denne prins var nämligen verkligen
förälskad uti mademoiselle Baron.» — »Men allmänheten,
som icke visste, vem hans tårar gällde, välsignade med suckar
hans tillgivenhet och tänkesätt för sin broders hus», säger
Schröderheim.

*



Förhållandet mellan Gustav och hans gemål var snart
lika onaturligt kyligt son; före försoningen. »Denna
fullkomliga brist på ömsesidigt förtroende och tillmötesgående är
verkligen sorglig att bevittna», skriver Hedvig Charlotta
men gör på samma gång den reflexionen: »För övrigt torde
ingen kvinna i världen kunna få något välde över kungen, som
tycks vara fullkomligt fri från all svaghet för det täcka könet
och okänslig för dess skönhet och behag.»

Litteratur:

Carl Forsstrand, Sophie Hagman och hennes samtida.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free