- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
168

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar» - Karl Gustav af Leopold

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


’Bliv ej förskräckt!’ — Vid dessa ord,
dem han med hemsk förställning sade,
han satte skålen, som han hade,
mitt framför sängen på ett bord
och krucifixet från sig lade.»


Och så utstöter han de hemska orden: »Jag måste dö — min
stund är inne.» — »Vad har du då gjort?» skriker hon.

»Spelt, skymfats, duellerat, mördat
en prins ... av själva påvens hus!»
»Fly!» — »Fåfängt!» — »Dölj dig!» — »Fruktlös möda!»


Nej han har nu att välja mellan att dö en skymflig död
för bödelns hand eller att själv taga sitt liv. Det är därför,
som han tagit en skål med gift med sig.

Fåfängt försöker Graziosa övertala honom att avstå från
sin föresats. Då hans beslut ej står att ändra, påminner hon
honom om den ed, de svurit varandra, att följas åt i döden:

»’Nej, du skall ej dö först, min man.’ —
’Du måste i det fallet skynda’,
gav han till svar — och nu drack han.
Ur sängen hälften klädd hon springer:
’För Guds skull, straxt en doktor! — ’Nej.’ —
’Ett motgift! fort!’ — ’Jag tar det ej.’ —
’Nå endast en skål mjölk! ... jag ringer ...’ —
’För ingen del — och inga rop!’ —
’Sätt då i halsen blott ett finger.’ —
’Nej. Ingenting av alltihop.’»


Då, vad gör denna den trognaste bland kvinnor? Jo hon
för den halvtömda giftskålen till sina läppar.

»Triumf, Belsano! Ren hon drack,
när skålen, den hon vårdslöst vänder,
bums! — halkade ur hennes händer
och föll i golvet ner — och sprack!»


Men hon bedyrar, att döden nu är hennes enda hopp.

»Vid dessa ord hon våldsamt hastar
fram till ett lönnskåp, slår det opp,
tar fram ett pulver, som hon kastar
med mod i en kinesisk kopp.»


Hon slår vatten i den och utropar, att snart skall hennes
make få se, om hon glömt sin ed.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free