Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 / 186 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar» - Karl Mikael Bellman

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bellman vid en morgonsup med smörgås i hand, »trött och trumpen», enligt påskrift av Sergel, som tecknat bilden i början av 1790-talet.

När känslan av alltings förgängelse får makt över skaldens
sinne, skildrar han kyrkogården och jordafärden med en
mäktigt gripande kraft. Ett par av hans elegier från Stockholms
kyrkogårdar höra till det underbaraste, han diktat. »Hur
karakteristiska för Stockholm äro icke också dessa
kyrkogårdar!» utbrister Levertin. »Jag vet ingen stad, där de döda
fått bo så mitt bland de levandes hus och vägar, så förtroligt
nära dagens färdsel, att de slocknade rösterna liksom än
kunna nå in i leken, bullret och striden. Bellmans för alla
intryck skälvande själ, i vilkens botten förgängelsens klocka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>