Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar» - Karl Mikael Bellman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltid ringde, kände med hela sin varelse den vällustigt
sorgsna poesien över dessa ’bleka fält’, det klara
höstvemodet över det hela.
’Aldrig en Iris på dessa bleka fält
minsta blomma plockat
till vällukt i sin herdes tält,
och dessa lövträn vid dagens ljusa rand
aldrig fågeln lockat
till Floras fest vid Mälarns strand.
Aldrig hördes lärkan nånsin spela
för att turturduvans kval fördela,
som i ro
mitt bland dödens pilar byggt sitt bo.’
»vemodsdraget över pannan,
ett nordiskt sångardrag, en sorg i rosenrött».
»Drick ur ditt glas! Se, döden på dig väntar,
slipar sitt svärd och vid din tröskel står.
Bliv ej förskräckt! Han blott på gravdörrn gläntar,
slår den igen — kanske än på ett år.
Movitz, din lungsot, den drar dig i graven.
Knäpp nu oktaven,
stäm dina strängar, sjung om livets vår! :,:
Guldguler hy, matt blomstrande små kinder,
nedkramat bröst och platta skulderblad!
Låt se din hand! Var ådra, blå och trinder,
ligger så svälld och fuktig som i bad;
handen är svettig och ådrorna stela.
Knäpp nu och spela;
töm ur din flaska, sjung och drick, var glad! :,:»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
